Psykologifabrikens bloggPoster av Psykologifabriken

Med iPoden befinner jag mig i mellanområdet mellan fantasi och verklighet

Jag promenerar jämt.  Helst går jag flera timmar varje dag. Strosar, studsar eller småspringer runt Djurgården eller till Universitetet. På nätterna när jag svänger in på Gyllenstiernsgatan där jag bor, sjunger fåglarna så högt att de nästan tränger igenom Ian Curtis eller  Stephin Merritts röst i lurarna.  Och jag går alltid med iPoden. Förut, innan jag […]

Läs mer →

Är kreativitet antites till psykopatologi? Är psykisk hälsa en förutsättning för konst?

Idag hade jag det sista seminariet på introduktionskursen i PDT. Vi hade en intressant diskussion om huruvida psykopatologi är motsatsen till kreativitet. Klassen, som liknat trettio blind/döv/stumma fiskar i snart en månad, vaknade äntligen till liv av provokationen. Min lärare menade att personer som är inne i en psykos inte kan symbolisera överhuvudtaget. Hon drog till […]

Läs mer →

Jag blev utsatt för The Game – rätt åt mig

Ha. Ha. Ha. Känns ironiskt att just jag, som skrivit om The Game på ett positivt sätt här på fabriken, ska bli utsatt för de trixiga trixen som Neil Strauss klurat ut för att jämna ut oddsen för alla världens datanördar. Det var i fredags kväll. Jag var förbi Djungeltrumman på Trädgården för att kolla in […]

Läs mer →

Att hålla seminarie – En sak mindre att vara rädd för. Check!

Idag höll jag tillsammans med kompisar från institutionen en tre-timmars wokshop om Mindfulness. Förutom ett mindre fysiologiskt påslag så hände ingenting dramatiskt.  Från och med nu ska jag börja föreläsa! Lista på läskiga saker jag ville göra i år 1. Hålla föreläsning om Mindfulness eller NVC – Check! 2. Spela musik på scen uklädd till […]

Läs mer →

Deppig? Jobbig klängapa eller en bomb som briserar?

Idag hade vi ytterligare en bra föreläsning av en PDT:are som verkade både tuff, ödmjuk och kompetent. Christina Flohrd är ansvarig för det psykodynamiska psykoterapiarbetet här på skolan. (Hon är också redaktör på Tidningen Insikten) Universitetet har alltså en egen klinik, en för klienter som vill ha KBT och en som erbjuder Psykodynamisk terapi. Det […]

Läs mer →

Filmtips

Såg 99F på Stures Franska Filmfestival i förra veckan; och kan inte sluta tänka på den. Den mest intressanta och underhållande  antikonsumtionssamhället-dystopi jag sett sedan The Corporation 99F av Jan Kounen

Läs mer →

Vem vill reducera en människa till neuroner?

Siri Hustvedt, den amerikanska megakända författarinnan, säger i DN Kultur idag ” Man kan inte reducera en människa till neuroner”  “Kan en människa förklaras som en samling nervceller?” och “Att tala om neuroner ger oss inte särskilt mycket om den mänskliga erfarenheten” Jag har aldrig förtått mig på det här resonemanget. Som om man skulle […]

Läs mer →

Mentalisering och Nick Cave desarmerade mina fördomar

Idag fick jag de flesta av mina fördomar mot PDT:are motbevisade, hurra! Det var Per Wallroth som var på besök, för att föreläsa om MBT Det började bra. Jag ramlade in en timme försent (på grund av arkitekturskolans festligheter på torsdagskvällen..) och möttes av en  rätt så ung föreläsare med en assnygg tisha från Nick […]

Läs mer →

Okej..

Det här tycker Christian, och jag med “Gradvis kommer de två lägren att närma sig varandra, och, hey presto!, om 15 år är kriget över och alla samlas under den gemensamma parollen “Psykologisk behandling” vilket utgörs av alla metoder, interventioner, etc, vilka visat på god effekt vid upprepade studier för olika typer av problem. När […]

Läs mer →

Jag har infört godisförbud för att lära mig att utforska begäret

Jag läser Åsa Nilsonnes bok “Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro“. När jag läste kapitlet om kroppen fick jag en idé. Jag ville testa om Nilsonnes, tillsynes banala, tankeövningar kunde hjälpa mig i kampen mot min allra största last – godis. Så jag bestämde mig för att vara utan en […]

Läs mer →

Alla män har Asperger och alla kvinnor har Borderline

Det är roligt att diagnostisera genusroller.  Det sätter liksom fingret på vad man förlorar (och vinner!) på att hålla sig till sitt könsutmärkta spår.  Någon sa att det finns så många diagnoser, att patologin tränger ut det normala. Jag tänker mer som Håkan Nyman sa första dagen på psykiatrikursen: när diagnoserna omfattar precis alla beteenden […]

Läs mer →

Om PDT är en fransk roman, så är KBT en svensk TV4-film

I lördags kväll satt jag barnvakt. Jag och barnen tittade på en ruskigt dålig svensk film “Se upp för dårarna” regisserad av Helena Bergström.  Ni vet hur det är, dialog som tagen från ett bullenavsnitt, 1 cm djupa personporträtt och skådisar i 35-årsåldern som spelar tonåringar. En ond nazist, en pretatiös duktig invandrartjej, en “Crazy” […]

Läs mer →