Siri Hustvedt, den amerikanska megakända författarinnan, säger i DN Kultur idag

” Man kan inte reducera en människa till neuroner”  “Kan en människa förklaras som en samling nervceller?” och “Att tala om neuroner ger oss inte särskilt mycket om den mänskliga erfarenheten”

Jag har aldrig förtått mig på det här resonemanget. Som om man skulle behöva välja perspektiv. Kan man inte se spikarna och teglet i ett hus utan att förneka att det är en byggnad? Det påminner mig om ett ytterst förvirrat seminarie jag var på för några år sedan när vi läste den första kursen i neuropsykologi. På något sätt utvecklades diskussionen till JA eller NEJ till själen. Antingen tror man på neuroforskning ELLER på själen och människan. En för mig obegriplig distinktion. 

Hustvedt säger sig vara intresserad av psykoanalys och psykologi. Hon har umgåtts med hjärnforskare och läst psykiatri. Kan någon förklara vad hon menar?

Läs artikeln här