Förra veckan skrev vi om inlärningsprinciperna som ligger till grund för våra träningsprogram. En princip sparade vi dock till i dag, helt enkelt för att den är så central. Psykologifabriken har flera gånger tidigare skrivit om vikten av feedback – återkoppling på hur en persons beteende påverkar uppnåendet av olika mål. Feedback är ett av de viktigaste redskapen både för att hålla motivationen uppe i en förändringsprocess och för att ge information till människor huruvida de gör rätt saker och på rätt sätt.
Om du är en flitig besökare här på sajten så vet du redan att feedback ska vara övervägande positiv, specifik och ligga nära beteendet i tid. Men finns det några specifika utmaningar med feedback i digital form? Eftersom vi inte har någon forskning på just träningsprogammen (ännu i alla fall!) så får vi luta oss mot vetenskapliga fynd från liknande verksamheter. En hel del paralleller kan dras till forskningen på internetbaserad psykoterapi. För även om vi i träningsprogrammen inriktar oss på beteendeförändring i arbetslivet så handlar båda verksamheterna ändå om att coacha individer igenom ett förändringsarbete.
En första fråga är hur mycket digital feedback man behöver för att uppnå en effekt. Svaret verkar vara: inte så mycket. Det finns forskningsstöd för att även internetbehandlingar med minimal terapeutkontakt kan ha effekt. Professor Gerhard Andersson i Linköping och hans kollegor kunnat visa att så lite som 100 minuters kontakt med behandlaren över en tioveckorsperiod kan vara tillräckligt för att få effekt – det vill säga 10 minuter i veckan. Man behöver alltså inte få mycket feedback, förutsatt att den är välutformad.
I forskningen verkar det också som att tydliga deadlines för när olika uppgifter ska vara avklarade bidrar till både bättre följsamhet i behandlingen och mindre behov av feedback från terapeuten. Det vill säga, om man vet vad man ska göra och när man ska göra det så behövs inte lika mycket feedback. Tydliga mål gör dessutom att feedbacken hela tiden kan inriktas på hur deltagarens beteende för henne närmare det hon önskar uppnå.
En annan tendens är att ju mer komplexa frågor man försöker adressera, desto mer feedback behövs. Forskarna tror till exempel att man kan klara sig bra med automatiserad feedback när problemen är av en mindre krävande sort. Om den förändring man vill genomföra är svår och jobbig kan mycket personlig feedback behövas för att stärka motivationen.
I träningsprogrammen går feedbackmeddelanden endast från coach till deltagare (även om deltagaren förstås meddelar sig genom kommentarer). Kan det ha någon betydelse att feedbacken blir en envägskommunikation? Om vi åter drar en parallell till internetterapin så finns det inget stöd för att interaktiv kontakt, av typen chatt, skulle vara bättre än feedback via exempelvis mail. En fördel med envägsfeedback kan vara att deltagaren inte behöver lägga en massa tid på att skicka meddelanden, utan kan koncentrera sig på sina beteenden. Men mer forskning behövs på området, så kanske får vi tillfälle att revidera vår uppfattning i framtiden. För tillfället håller vi oss till en blandning av automatisk och personlig feedback, från coach till deltagare, kopplad till konkreta mål.
Foto: http://www.flickr.com/photos/dbarsky/
Läs mer: Andersson, G., Carlbring, P., Berger, T., Almlöv, J. & Cuijpers, P. (2009). What makes internet therapy work? Cognitive behaviour therapy, 38(1), 55-60.
