Prokrastinering är ett utbrett fenomen bland befolkningen i stort, och antalet personer som själva uppger att de har stora problem med att ta tag i saker uppgår till cirka en femtedel av den vuxna befolkningen. Den grupp i samhället som anses ha störst svårigheter är dock universitetsstudenter, där uppemot hälften av dessa individer själva tycker att de lider av sitt beteende, samtidigt som ännu fler upplever sig ha återkommande bekymmer att komma till skott. Att utvärdera olika typer av åtgärder för att minska prokrastinering är således viktigt, inte minst för de som studerar och riskerar att hamna rejält på efterkälken i sina studier.
Att just universitetsstudenter råkar illa ut beror förmodligen om hur deras situation ser ut. Studier bygger nästan uteslutande på individuellt arbete under en lång tid för att sedan examineras på sina förvärvade kunskaper. Universitetsstudenter har således bara ett enda långsiktigt mål att jobba mot, något som gör det svårt att finna motivationen att sätta sig ner och plugga. Grundregeln är att ju längre tid som kvarstår fram tills dess att värdet av en aktivitet infaller, exempelvis att bli klar med en uppgift eller kurs, desto mindre motiverade är vi idag. Studier är med andra ord oftast upplagda för att resultera i prokrastinering.
I ett försök att motverka effekten av ett enda långsiktigt mål genomförde Alexander Häfner, doktor i psykologi vid Würzburg i Tyskland, tillsammans med kollegor en studie där universitetsstudenter slumpmässigt blev indelade i att antingen aktivt träna sig på tidshantering, eller att medverka i en diskussionsgrupp om tidshantering. Det man framförallt ville undersöka var om de universitetsstudenter som tränade sig på olika aspekter av tidshantering fördelade sin arbetstid bättre, snarare än att bli mer effektiva. De fick bland annat lära sig om målsättning, planering och prioritering, och följdes därefter under en månads tid.
Resultatet visade att de universitetsstudenter som aktivt fick träna sig på tidshantering hade en tendens till att vara bättre på att administrera sin arbetstid på så sätt att deras arbetsbörda blev jämnt utspridd under en månad. De universitetsstudenter som däremot fick medverka i en diskussionsgrupp förlade större delen av sin arbetstid på slutet, och var således tvungna att lägga in en högre växel för att hinna i mål. Tidshantering tycks med andra ord fungera genom att hjälpa personer fördela sin arbetsbörda bättre, något som i sin tur skulle kunna leda till mindre stress överlag, och kanske även resultera i en bättre arbetsprestation.
Akademisk referens: Häfner, A., Oberst, V., & Stock, A. (2014). Avoiding procrastination through time management: An experimental intervention study. Educational Studies, 40(3), 352-360.
Howell, A. J., Watson, D. C., Powell, R. A., & Bruno, K. (2006). Academic procrastination: The pattern and correlates of behavioural postponement. Personality and Individual Differences, 40, 1519-1530.
