Steven Hayes, amerikansk psykolog och grundare av ACT, är full av beundran för Rikard Wicksell och det beteendemedicinska teamet på Smärtkliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset. Exklusivt för Psykologifabriken berättar Hayes om sin respekt för forskningen som bedrivs i Sverige och en personlig anekdot om Wicksells disputation.

”Arbetet som görs av teamet på Smärtkliniken på Karolinska är på goda grunder på väg att bli världskänt. Rikard Wicksell och Gunnar Olsson visar hur man kan omsätta acceptans, medveten närvaro och värderingar i relativt korta och direkta behandlingar för den som drabbats av kronisk smärta. Det har potential att skapa oerhörda förändringar inom smärtbehandlingen.

För psykologin i stort tror jag att deras arbete fullständigt kan förändra sättet vi ser på obehag. I vår kultur betraktas svåra känslor som ett stort gupp på livets motorväg och fokus hamnar då på att ta bort det. Som människor stöter vi av naturen på dödlighet, förlust och smärta. Men vårt medvetande ger oss också möjligheten att ha värderingar, handla avsiktligt, skapa sammanhang och vara kreativa. Patienter med kronisk smärta ställer den idén på sin spets. Om människor kan förmås att leva liv med hög kvalitet i närvaro av fysisk smärta är de goda förebilder för oss alla.

En av Rikards uppfinningar i barns smärtbehandling är att de får rita ett smärtmonster och sedan används den bilden för att lära barnen hur de kan undvika att ständigt slåss med monstret. När Rikard doktorerade 2009 skulle hans mor hålla tal mot slutet av kvällen. Hans mor har svår kronisk smärta och har haft det i många år. Allt eftersom det har blivit värre har hon gett upp mer och mer, inklusive sin favoritsyssla – att måla – därför att det blev för smärtsamt att hålla i penseln. Hennes smärttillstånd är så allvarligt att det är svårt för henne att till och med gå eller stå. Hon kom till festen i rullstol. Hon är också mycket rädd för att tala inför folk och Rikard kunde inte minnas att han någonsin sett henne göra det.

När det blev hennes tur ställde hon sig upp med rullstolen bakom sig. Hon förklarade att det här var skrämmande att göra, men att hon inte kunde låta ögonblicket passera utan att säga några ord om sin son. Hon talade elegant om hans stora hjärta och hans engagemang för patienter och sitt arbete. Till slut gav hon honom en gåva, en vacker målning hon hade gjort av sitt eget smärtmonster.

Jag hade blivit förvarnad om att svenskar skulle vara stela. Men Rikard och övriga 75 personer i rummet satt där välklädda framför det tjusigt dukade bordet och grät som barn, helt utan att vara obekväma. Snarare verkade de fyllda av tacksamhet inför den mänskliga skönhet de just bevittnat.”

Läs mer:

Internet: Contextualpsychology

Böcker: Sluta grubbla börja leva av Steven Hayes (Natur & Kultur), Relational frame theory av Niklas Törneke (Studentlitteratur), Lyckofällan av Russ Harris (Natur & Kultur), Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans av Anna Kåver.

Text: Jenny Rickardsson

Besök gärna siten One thing that matters och se hur andra kan hjälpa dig att leva mer i linje med dina värderingar, allt i sann ACT-anda förstås.