Min första kontakt med polyamorösa relationer var när Wham! släppte singeln Freedom 1984. 10 år gammal tog jag mig stapplande igenom de engelska textraderna om en olycklig George Michael som var kär i en tjej – eller kanske kille misstänkte jag senare – som drog runt med olika killar som hon själv ville. Och George bara hänger med som ett bihang. Han vill inte leka (eller ligga betydde det ju egentligen, men det förstod jag först några år senare) runt, han är inte intresserad av den sortens frihet.

Möjligen hade jag egentligen snuddat vid problematiken något år tidigare. Först pussade jag på min gulliga klasskompis Björn i några dagar och sedan brevledes bestämde jag med min andra söta klasskompis Anders att det var hans tur att få pussar nästa vecka. Då skulle inte Björn få några. Hela konceptet med monogami var redan så starkt kulturellt och socialt etablerat att jag inte ens funderade på att det kanske kunde gå att ha chans på två killar samtidigt. Det var ju elakt utnyttjande, hänsynslöst och egoistiskt.
Förra sommaren brottades seriefiguren Rocky mentalt med att tjejen han är kär i samtidigt är ihop med en annan kille. Rocky vill inte dela, men tjejen vill inte välja, så han väntar. Och våndas.

– Det är ett klassiskt problem, säger kbt-psykologen Mats Dahlin, som jobbar med relationsterapier i Linköping. Det kan inte hålla i längden, när han känner att det inte funkar. Alternativet är att träffa någon för att diskutera hur de skulle kunna få det här att funka.

Mats Dahlin är en ovanlig psykolog. De flesta har ingen erfarenhet av att träffa personer med flera relationer än en, sexualitet och dess olika uttryck har liten plats på landets psykologutbildningar.

Inom sociologisk queerforskning har det konstaterats att polyamorösa personer ofta stämplas av det heteronormativa samhället som opålitliga partners och dysfunktionella föräldrar. Och våra psykologer har ju också fostrats i samma heteronormativa samhället som alla andra.

– Det är ett av de största problemen vi har – psykologer eller andra behandlare – att vi är snabba att värdera. Snabba att utgå från det heteronormativa sättet, menar Mats Dahlin. Att vi säger “Så här ska det vara”. Det är en konstruktion att vi ska vara hetero och monogama. Men många behandlare har den bilden och blir därigenom värderande på något sätt. Det är synd.

Den amerikanske sexualupplysaren Alfred Kinsey lär en gång ha sagt: definitionen av en nymfoman är en som har mer sex än sin terapeut. Och det ligger onekligen en poäng i resonemanget.

– Ett av de stora problemen man stöter på som polyamorös är just samhällets tryck på att man gör något som är konstigt. Träffar man då en psykolog som säger samma sak blir man rätt kränkt. Så ska man jobba med personer i polyamorösa relationer så måste man vara ödmjuk inför att folk lever det liv som de tror funkar bäst för dem, oavsett vad jag tänker om det, säger Mats Dahlin.

Amerikanska Deborah Anapol har doktorerat i klinisk psykologi och arbetat som relationsterapeut i snart 30 år. Hon känner igen bilden av att psykologer ofta har en njugg inställning till allt annat än monogama relationer.

– De har – precis som alla andra – uppfostrats till att tro på att monogami är bättre än allt annat. Dessutom finns det skäl att tro att psykologer enbart träffar polyamorösa personer när deras relationer inte fungerar. De blir som doktorer som bara träffar sjuka patienter. Men synen på friskt och sjukt, normalt och onormalt kan skifta. Som med homosexualitet. Det har under 1900-talet gått från att vara olagligt, till sjukligt, till normalt.

Deborah Anapol är också en speciell person i psykologkretsar. Hon driver ett stort kärlekscenter med workshops och kurser i sexuell utlevelse, hon skriver böcker om polyamori och har själv provat på alla möjliga sorters relationskonstellationer.

– I trettioårsåldern märkte jag att den sexuella gnistan brukade ta slut efter ungefär fyra års förhållande och jag började fundera. Hur många seriella monogamier à fyra år skulle det egentligen bli i mitt liv? Det kändes inte bra och jag började fundera på varför det behövde vara så. Och om det behövde vara så.
Så Deborah Anapol började experimentera.

– Jag har levt i ett öppet äktenskap, jag har varit den andra kvinnan i någon annans äktenskap, jag har varit en del av ett gruppäktenskap, jag har varit singel med ett stort intimt nätverk. Relationer är mycket flytande. De ändras över tid.

Anapols personliga och publika ställningstaganden för ett mera vidsynt sätt att se på möjliga kärleksrelationer har i perioder gjort henne utfryst från övriga psykologsamhället i USA. Men hon har oförtrutet kämpat vidare.

– Det som först drev mig var att jag gjorde en studie om våld i hemmet och upptäckte att det förekom våld i någon form i närmare hälften av alla äktenskap i USA. Då blev det uppenbart att det är något slags systemfel som ligger bakom och jag sökte mig bortom kärnfamiljen för att finna andra alternativ, säger Anapol.

Att ersätta mystik och självständighet med förutsägbarhet och ett visst mått av ägande tycks inte vara något bra recept för sexlivet, så att den sortens monogama relationer inte alltid håller den sexuella lågan brinnande har visst stöd i forskning. På själva polyamori-området är forskningen dock sparsam.

– Men det lilla som finns tyder på att polyamorösa relationer verkar vara lika sannolika som monogama att vara hälsosamma för de inblandade, säger Deborah Anapol. Och så finns det bevis för att människan inte är naturligt monogam hela livet, särskilt inte när vi lever så länge som vi gör i dag. Frågan är hur vi löser det. Man kan ljuga, ha hemliga affärer, seriella monogamier, trycka ner sina sexuella önskningar eller ge sig in i polyamorösa relationer. Det passar inte alla, men för en del är polyamori den mest stabila, tillfredsställande och utvecklande lösningen.

För Rocky slutade sommarens äventyr med att tjejen fattade det svåra beslutet att ge upp relationen till den andra killen, till Rockys stora glädje. Tvåsamheten segrade. George Michael gjorde en uppföljare till Freedom på 90-talet, där han erkände att han lurats. Han var inte alls skeptisk till frihet i relationer, utan i allra högsta grad emot känslan av ägande som ibland tycks infinna sig i monogama relationer. Eller så försökte flickidolen bara lite inlindat berätta för alla att han gillade killar. I vilket fall var han ett viktigt problem på spåren: ärlighet.

– En av de största skillnaderna mot en parrelation är att man blir tvungen att förhandla relationer på ett annat sätt i polyamorösa relationer, säger psykologen Mats Dahlin.

– I en parrelation finns det saker att utgå från. Jag har en exklusiv relation till min sambo. I ett polyamoröst förhållande måste man prata om saker som man kanske inte nödvändigtvis pratar om annars. Alternativet är att vara otrogen i den andra personens ögon. Alltså måste jag sätta mig ner och diskutera med den andra om denne är beredd att köpa det. Berätta att “Det här med flera partners är en del av mig och ska vi få det här att funka så måste vi lösa det”. Då får man fråga sig “Kommer det här att funka för oss?”, “Är det bra för dig?”, “Hur ska vi göra för att få det att funka?”. Och då handlar en terapi om samma saker som en parterapi: värderingar och om man är beredd att satsa på den här relationen givet att den andra personen är som den är.

Viktiga poly-ord

Polyamori – öppen, ärlig och ansvarsfull icke-monogami. Alltså kärleksrelationer mellan fler än två personer samtidigt och vara öppen med – åtminstone till sina partners – att man har det. Ordet är en något udda sammansättning av det grekiska ordet för många – poly – och latin för kärlek – amor. Det antas inom polyamori-kretsar att det helgrekiska ordet polyfili låter för mycket som en sjukdom för att kännas bra, varför det inte blev det latinska multiamori förtäljer dock icke historien. Polyamori listades som svenskt nyord av Språkrådet 2004.

Polyamorös – person som praktiserar polyamori, det vill säga en person som parallellt har flera kärleksrelationer eller har en relation där partnern har en eller flera parallella relationer. Polyamorösa personer säger ofta att det är något de ÄR inte GÖR. En del polyamorösa personer praktiserar parallella monogamier, andra har grupprelationer med gruppsex och ytterligare några har tillfälliga relationer vid sidan av en eller flera varaktiga relationer. Begreppet polyamorös säger ingenting om ens sexuella läggning. Det finns polyamorösa personer som är hetero, de finns de som är bi och det finns de som är homo.

Relationsanarki — mer politiskt och existentiellt ställningstagande att relationer mellan människor inte ska styras av regler och normer, utan att det ska vara upp till varje individ eller de ingående parterna i en relation att komma överens om hur just deras relation ska utformas.

HBTQ — samlingsbegreppet för homo-, bi- och transsexuella personer och människor som betecknar sig som queer. Det vill säga alla som inte ställer upp på den heterosexuella och monogama praktiken som dominerar i vårt samhälle. Polyamorösa personer kvalar åtminstone in under queer-begreppet.

Polygami— månggifte. Förbjudet i Sverige, men tillåtet i många andra kulturer.

Polygyni — månggifte där en man är gift med flera kvinnor samtidigt. Praktiseras av bland andra ortodoxa mormoner, ibland av vissa muslimska grupper och är lagligt i många länder i Asien och Afrika. Förknippas i hög grad med patriarkala system i många kulturer.

Polyandri — månggifte där en kvinna är gift med flera män samtidigt. Ovanligt, men var länge lagligt i till exempel Tibet. Hos vissa stammar i Brasilien och bland en del folkgrupper i Kanada är polyandri lagligt och socialt accepterat. Masai-folket, som bor i Kenya och Tanzania i Afrika, tillåter både polyandri och polygyni.

Text: Jenny Rickardson
Bild: flickr.com/ncalzas

Läs mer: The Ethical Slut av Dossie Easton och Catherine A Liszt
Polyamory in the 21st century av Deborah Anapol

Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi