Ursäkta om jag förstärker eventuella stereotyper men amerikaner käkar väl i regel ganska osunt? Hade jag fråga New Yorks borgmästare så skulle jag i alla fall få medhåll. Staden har bestämt att alla snabbmatsrestauranger måste uppge hur många kalorier deras rätter och drycker innehåller. Lagen bygger på antagandet att människor kommer att äta nyttigare så fort de ser hur onyttig snabbmat kan vara. Ett antagande som väl känns ganska rimligt? Beteendeekonomi har dock lärt oss att antaganden om hur människor kommer bete sig och hur de egentligen beter sig ofta skiljer sig ifrån varandra.
Nyligen publicerades en studie i den vetenskapliga tidskriften Appetite där man undersökt hur effektivt det är att visa kalorimängd. I studien testade man fyra olika typer av skyltar för att se hur skyltarna påverkade hur människor beställde mat. Totalt registerades 802 beställningar. De olika skyltarna var:
1. En vanlig bild på maträtten
2. Bild på maträtten + uppgift om hur många kalorier den innehöll
3. Bild på maträtten + uppgift om hur många kalorier den innehöll + hur långt man måste gå för att förbränna rätten
4. Bild på maträtten + uppgift om hur många kalorier den innehöll + hur länge man måste gå för att förbränna rätten
De som såg alternativ ett beställde i genomsnitt mat som innehöll 1020 kalorier, de som såg alternativ två beställde mat med i snitt 927 kalorier i sig. Skyltarna som visade hur många minuter man måste träna för att förbränna maträtten ledde till beställningar som innehöll i snitt 916. “Nyttigast” agerade de som fick se skyltar som uppgav hur många miles de skulle behöva gå för att förbränna rätten, deras beställningar innehöll i snitt 826 kalorier. Samtliga skillnader var statistiskt signifikanta.
Så vad lär vi oss av detta? Jo, 1) våra antaganden om hur människor agerar stämmer inte alltid och 2) det är mer effektivt att använda referenser som människor kan förstå. Kalorier är egentligen en rätt värdelös uppgift eftersom få av oss fattar vad det betyder.
Försök att alltid använda referenser som människor kan ha någon personlig koppling till. Banker och pensionsfonder bör exempelvis snacka om livsstil och restaurangbesök istället för om abstrakta summor om de vill få sina kunder att förstå vad de kan få ut av sitt sparande. Att hitta rätt referenser är inte det lättaste. Trots att få av oss fattar vad 500 kalorier innebär så envisas lagstiftare och mattillverkare om att använda det som ett mått på om något är nyttigt eller ej.
Bild: flickr.com/stareja
