Jag jobbar på ett utbildningsföretag där vi har haft en del konflikter. Vi har gjort personlighetstester och vill förstå varandras olikheter. Därför har vi bestämt att vi ska bli bättre på att prata konstruktivt med varandra. Tyvärr har inget hänt, vi har fortfarande samma typ av konflikter.
Två personer som går ut från ett möte kan ha väldigt olika bild av vad som bestämdes. För att en förändring ska ske måste man vara väldigt konkret.
I en studie vid Stanford (utförd av Lee Ross och Richard Nisbett) fick en grupp studenter välja ut vilka kompisar de trodde var mest och minst troliga donatorer till en matinsamling. Dessa typer, vi kan kalla dem “de generösa” och “de snåla”, delades in i ytterligare två grupper som fick olika instruktioner. En del tilltalades med ett opersonligt “kära student” och fick vaga instruktioner om var de kunde skänka mat. De andra tilltalades med namn och fick konkreta förslag på vad de skulle kunna ge bort, en karta, en tid och ett uppföljningssamtal. Med vaga instruktioner skänkte 8 procent av de generösa studenterna mat, ingen av de snåla. Med konkreta instruktioner däremot bidrog 25 procent av de snåla och 43 procent av de generösa till insamlingen.
Ni kan göra något liknande! Ni kan ge förslag på konfliktsituationer som kan uppstå, hur ni kan hantera dem och följa upp efteråt om ni faktiskt har gjort detta.
Om det exempelvis är så att ni har konflikter om hur ni formulerar ert utbildningsmaterial kan ni bestämma er för att använda jag-budskap och sedan utvärdera hur detta påverkar dialogen. Istället för att säga “vi kan inte använda ordet fräsch i våra texter” kan man säga “jag upplever att ordet fräsch inte signalerar det vi står för”.
Om ni formulerar en tydlig strategi för hur ni ska prata konstruktivt med varandra, med konkreta exempel på vad man kan säga, kommer ni att ha ungefär samma bild av vad det är ni ska göra. Då är sannolikheten betydligt större att ni lyckas få bukt med era konflikter.
Genom att vara väldigt specifik kan man hjälpa arbetsgrupper att följa det som har bestämts. Man kan till och med få förmodat snåla personer att skänka mat.
Denna text kommer från en frågespalt i tidningen Personal & Ledarskap. Du kan läsa alla spalter här. Vill du ställa en fråga? Mejla den till oskar (@) psykologifabriken.se, skriv i kommentarerna eller säg hej på Twitter.