Precis som Susanna berättar i det tidigare inlägget på bloggen är det inte alltid läge att vara positiv. Johan Norberg skriver i sin bok “Den eviga matchen om lyckan” att personer som i ett experiment blev tillsagda att lyssna på musik och njuta av den, njöt mindre än gruppen som bara blev tillsagda att lyssna på musiken. Det finns gränser för hur mycket man kan tvinga på någon välmående (som tur är!).
Precis som att vara negativ i alla lägen knappast heller är något att rekommendera. Det finns visserligen en grupp psykologer som har vänt sig mot den optimistiska andan, och vill slå ett slag för pessimism. En fördel med pessimism sägs vara att den gör oss psykologiskt förberedda att gå till handling. En annan synvinkel på det hela är att “som pessimist har man alltid rätt, alternativt får man en trevlig överraskning”. Om du vill höra ett filosofiskt perspektiv varför pessimism kan vara bra, se det här: Alain de Botton talar om fördelar med pessimism.
Ofta tycker jag att pessimism vs optimism-snacket går till överdrift, åt båda håll. Jag menar, det är väl överskotten och underskotten som gör oss sjuka? Att läsa att optimism för med sig vissa hälsofördelar och sedan hålla sig till det på bekostnad av andra känslor är det nog ingen som skulle rekommendera. Men att vetenskapligt undersöka effekter av olika känslor är intressant, även om råden som kommer ut i andra änden ibland kan misstolkas och ifrågasättas.
Det är något som forskaren Barbara Fredrickson har gjort. Hon har intresserat sig för positiva emotioner och dess effekt på människan, så jag tänkte att det är på sin plats att berätta en del om hennes arbete, närmare bestämt om hennes broaden-and-build teori (2004) (som faktiskt vann ett pris när den kom). Här förklaras bland annat hur olika emotioner gör oss handlingsberedda för olika saker . Exempelvis skapar känslan rädsla en handlingsberedskap för flykt, och känslan aggression en handlingsberedskap för att gå till attack. Rädsla och aggression är känslor som hör hemma i det så kallade ”fight or flight”-systemet. Det slår på när vi är hotade, och tenderar ge människan ett specifikt seende med en mycket avgränsad handlingsrepertoar som namnet antyder: här handlar det om att fly eller slåss. Att förstå att rädsla och aggression har ett överlevnadsvärde är lätt att förstå, men vilken evolutionär betydelse har känslor som glädje och tillfredsställelse?
Det Barbara fann var att känslor som i grunden är positiva ger en bredare tanke- och handlingsrepertoar. Exempelvis kan glädje ge handlingsberedskap för lek och kreativitet, det grundar för att tänja på gränser. Intresse däremot kan ge förutsättningarna för att ett utforskande ska äga rum, där ny information och nya erfarenheter bearbetas, och öppnar en möjlighet för självet att utvecklas i processen. Tillfredställelse kan grunda för en tillbakalutad aktivitet, där den nuvarande upplevelsen avnjuts. Det kan även ge upphov till nya sätt att se på världen och den egna personen.
De handlingsmöjligheter som följer på en positiv emotion har gemensamt att de bidrar till en breddning av hur vi handlar och förhåller oss till vår omvärld. Denna princip har exemplifierats i flera experiment, där det bland annat har visat sig att personer som är roade, eller upplever tillfredsställelse har en större variation i sina idéer och förslag på handlingar, än personer som upplever ångest eller ilska .
Man har till och med sett i bildexperiment , där försökspersonen ska återberätta vad som finns på en serie bilder, att de som upplever en positiv emotion minns hela bilden inklusive detaljer. Detta står i kontrast till grupper som varit i ett neutralt eller negativt tillstånd, vilka endast minns förgrundsfiguren. Positiva emotioner gör alltså att vi inte bara tänker och kan handla mer varierat, vårt visuella sinne blir också rent faktiskt mer vidsynt i sitt sätt att hantera information.
Att kunna ha tillgång till ett kreativt och öppet sinne är resurser som kommer väl till pass i flera situationer, både i arbetsliv, i en klientsituation såväl som privat. Men detta breddande är bara ena halvan i broaden-and-build-teorin, och utgör grunden för den andra halvan: den byggande delen. I den byggande delen får individen, tack vare de breda handlingsrepertoarer som en positiv emotion ger upphov till, chans att pröva på och göra sig nya erfarenheter. En deprimerad person med en låg aktivitetsgrad där nära på ingenting i livet uppfattas intresseväckande, kommer rent logiskt att testa på färre nya saker än en person som upplever att livet är präglat av nyfikenhet och en fascination över stort och smått. Om vi lägger ett tidsperspektiv för dessa två personer, och låtsas att de kommer vara kvar i sina respektive sinnesstämningar, så är det lätt att se hur deras bank av erfarenheter kommer se radikalt olika ut. Men ofta pendlar ju vi människor mellan olika känslor, vilket gör att vi får ta del av en större palett erfarenheter beroende på vilken handlingsrepertoar som aktiveras av vilken känsla.
Och över tid blir de nya erfarenheterna till nya resurser. I och med detta perspektiv är det tydligt att effekten av en positiv emotion sträcker sig långt bortom den ögonblickliga stunden av välbehag, och in i en framtid där individen i takt med att nya erfarenheter görs, även bygger på sin egen resursbank. Detta ”bredda och bygga” -system kom, ur evolutionärt perspektiv, väl till pass som ett komplementärt system till de hotande situationernas ”fight or flight”-system. Det har berikat våra förfäders chanser till överlevnad i en mängd situationer som inte handlade om specifika hot. Att kunna genomföra en större mängd handlingsalternativ har byggt både fysiska såväl som sociala, psykologiska och intellektuella resurser. Uttrycken för detta resursbygge har varierat, från att bygga motståndskraft, till kreativitet, till att skapa vänskapsrelationer och att utveckla exekutiva funktioner (som beslutsfattande och planerande) . Utan detta hade vi troligen fortfarande bara sprungit runt och varit överlevare, utan att ha utvecklats i någon vidare bemärkelse.
