…även om du mer liknar duvan ovan än dig själv efter vinterns frosserier.

Jag vet, det är inte särskilt indie/pop/uppmuntrande att prata om ätstörningar, inte ens på en sida om psykologi. Men alla som är smala är inte helt obekymrade popsnören som frivilligt åtnjuter cigg-kaffe-alkoholdieten. Och folk runt mig lider av det här; men det är sjukt tabu att som “livsnjutare, intellektuell och konstnärlig etc etc” ens nämna ordet ätstörning. Rätt många mår kasst men ätstörningar är för de utan kontroll och bildning.

Ok, världens äldsta sanning = Banting funkar inte

Ändå tapetseras tunnelbanan, bussen och husfasaderna av bantningstips. Det är så fruktansvärt enkelt att hamna snett och plötsligt vara mitt inne i en ond spiral av destruktiva beteenden. Jag ville bara påminna om det och samtidigt tipsa om att samtal där fokus ligger på att få distans till egna tankar och verktyg för att klara av stress och negativ självbild och inte på diet/mat funkar bättre än vilken GI-kur som helst. Kolla in dessa studier.

Så här blir det om man bantar

Banting—->svält—->störd hypothalmusfunktion—–>envishet, tvång—->fixering vid nya vanor—->bantning

eller det lika olustiga

Viktfobi—>bantning—->hunger—->ständiga mattankar—->ångest—->viktfobi