Det är många som frågar mig vad psykologin säger att man ska göra om man har svårt att hålla sig flytande. Det låter kanske som ett dåligt skämt, men jag menar på fullt allvar att du ska..
Marken är brun, du är grå och dina vänner likaså. Du behöver inte låtsas vara glad, ingen antecknar hur många glada dagar du levererat. Lösningen är istället att du måste acceptera din känsla. Om du känner dig ledsen eller arg, försök att inte putta undan upplevelsen. Tillåt dig att vara närvarande där du är och i känslan där du är. Känn efter hur det känns i kroppen och vilka tankar som dyker upp. Acceptera alla delar av din upplevelse. Notera om du kritiserar dig själv för att du känner som du känner.
Säg att du sitter på fyran. Dina fötter är blöta, du är på väg hem från en lång arbetsdag och ingenting känns egentligen särskilt meningsfullt. Istället för att straffa dig själv med tankar som “det hjälper ju inte att sitta här och muttra, surgubbe” eller “inte nog med att jag underpresterat, ska jag sitta här och lipa också?” eller ännu värre “varför händer allt dåligt mig, buhu”, försök att se på din upplevelse lite vid sidan om och säg, “okej. såhär käner jag just nu” till dig själv.
Finns det forskning på att sån här hippiemetod fungerar?
Jag är ingen expert på detta område, men tipsen kommer från Acceptance and Commitment Therapy av Steven Hayes et al.
