-Vad hände egentligen i lördagskväll? Var glömde jag digitalkameran?
Nu har du och kompisen diskuterat föregående kväll fram och tillbaka, men den innehåller fortfarande minnesluckor. Ni var på en pub, och sedan på en fest. Någonstans på vägen köpte någon en hamburgare. Men det andra är lite suddigt, och din digitalkamera är försvunnen. Det är dags att vända sig till det tunga artilleriet – kognitionsforskningen – för att få hjälp att minnas det du inte kommer ihåg att du minns.
Kognitiv intervjumetodik (KI) utvecklades på 80-talet och togs fram för att förbättra och underlätta polisens arbete. Metoden optimerar mängden korrekt information som vittnen till ett brott lämnar under förhör. Fyra komponenter gör metoden speciell:
1. vittnet ombeds göra en mental återetablering
2. vittnet ombeds berätta allt
3. vittnet ombeds återge händelseförloppet i olika ordningar
4. vittnet ombeds göra ett byte av perspektiv
För att läsa mer ingående om metoden rekommenderas t ex boken Avancerad intervju- och förhörsmetodik. Hemma vid köksbordet kan vi ändå låta oss inspireras i vårt pussel efter var digitalkameran tagit vägen. Din kompis får agera förhörsledare och själv blundar du och gör en mental återetablering av början av kvällen – vad luktade det (öl), vad hörde du (The Smiths), hur kände du dig (upprymd), osv. Du börjar berätta från början av kvällen då ni satt på puben och du berättar allt – vad ni pratade om, vad du såg, vad du drack. Tanken är att inte vittnet skall försöka göra bedömningar om vad som är viktigt eller ej, och därmed riskera att undlåta att berätta något som senare skall visa sig vara av värde för utredningen. Ett minne kan lockas fram via olika sökvägar såsom en doft eller ett ljud och ett minne kan trigga igång ett annat minne. Om du minns tavlan som hängde på pubens toalett kommer du kanske också ihåg vad tjejen bakom dig i kön pratade om och att kameran just då hängde runt din vänstra handled. När du berättat dig igenom kvällen framlänges uppmuntrar dig kompisen att berätta baklänges – från det sista du minns av kvällen till början av den. Detta är en kognitivt väldigt krävande uppgift, men tanken är att undvika schematiska minnesbilder. Det är lätt att minnas vad det är man brukar göra i en schematisk situation såsom att tillexempel beställa en öl snarare än att minnas vad det var som hände exakt den här gången du beställde en öl.
Tekniken med omvänd ordning kan även med fördel användas på misstänkta gärningsmän, därför att det gör det mycket svårare att ljuga på grund av graden av kognitiv komplexitet. Kanske har ni nu lyckats hitta minnet av när du sist använde kameran den kvällen och kan därför koncentrera er på den biten (du fotade snyggot med gorilla-T-shirten). Det sista din kompis ber dig om är att byta perspektiv – nu får du berätta den här viktiga sekvensen utifrån hennes perspektiv. Hon satt mittemot dig på festen och såg dig fota snyggot i T-shirten, vilket gör att hon borde ha haft utsikten mot köket. Och just det, var det inte snyggot som tog kameran och lade den – i kylskåpet!
Kompisen har gjort ett utmärkt jobb som förhörsledare genom att lyssna uppmärksamt på hela berättelsen och går nu och ringer personen vars lägenhet festen hölls i. Jodå, där låg kameran – mellan purjolöken och bostongurkan.
Text: Johanna Eklund
Illustration: Daniel Svedberg
Läs mer: Christianson, Engelberg & Holmberg (1998). Avancerad intervju- och förhörsmetodik. Stockholm: Natur & Kultur.
