Jag ska nu göra något jag verkligen inte gillar att göra: att dra stora växlar av en forskningsrapport och direkt applicera dess fynd på ett helt annat område. Har full förståelse om alla VoF:are där ute sliter sig i håret men parallellen jag föreslår nedan föreslogs ursprungligen av forskaren som ligger bakom rapporten jag nu kommer ta upp. Läs dock resterande text med en viss mån av sund skepsis.
I december förra året var vi i Israel. Inför min resa fick jag ett tips av Dan Ariely att jag måste träffa forskarna Dan Zakay och Shahar Ayal. Sagt och gjort, jag åkte till Tel Aviv University och spenderade en timme tillsammans med dessa mindre pratsamma forskare. Shahar forskar just nu inom ett område som kallas för debt management, hur människor hanterar sina skulder. I en studie han gjorde tillsammans med bland annat Dan Ariely hittade han ett par irrationella beteenden när det kommer till hur människor hanterar sina skulder.
Till att börja med så har amerikaner med kreditkort i snitt hela fem kreditkort, alltså fem separata skulder de måste betala av. Det rationella att göra när man har många skulder är betala av minimum beloppet på varje lån och sedan lägga resten av avbetalningen på det lån som har högst ränta. Målet är ju trots allt minska ens totala skulder. Shahar och hans kollegor upptäckte att få personer som har många skulder beter sig på detta sätt. När de studerade hur dessa personer egentligen agerade så visade det sig att de flesta istället fokuserade på att bli av med en skuld i taget. Forskarna satte också upp fyra experiment där de kunde studera hur personer agerade i labbet. I linje med deras hypotes så betedde sig dessa likadant, det vill säga de valde att betala av små skulder först även när räntan på dessa var avsevärt lägre än för de större skulderna.
Shahar menar att en av anledningarna till detta irrationella beteende är att “skuldfri” är ett alldeles för svåruppnåeligt mål så därför skapar låntagarna mer greppbara delmål. Att bli av med ett lån är just ett sånt delmål men som alltså leder till att låntagaren inte optimerar sin avbetalning. Det är här den lite halv-vetenskapliga parallellen kommer in. Shahar tycker sig se samma mönster när det gäller att göra-listor. Precis som låntagarna som väljer att betala av de “enkla” lånen först menar Shahar att samma tendens finnas när det kommer till denna typ av listor. Vi fokusera alltså på att göra de saker på listorna som är enklare eftersom det skapar en känsla av att vi är på väg åt rätt riktning. Kom nu ihåg att det ännu inte finns några studier som visar just detta samband men om jag får utgå från hur mina listor brukar se ut så är jag beredd att hålla med i Shahar. För mig ser det ofta ut som så att jag bockar av de flesta sakerna ganska snabbt men de jag väl börjat skjuta på blir sällan gjorda alls. Ofta handlar just dessa aktiviteter om lite större (och i det flesta fall viktiga) uppgifter.
Något som det däremot forskats på är hur vår hjärna reagerar när vi ställs stora respektive små mål. Professor Bob Sutton har skrivit en bra sammanfattning av studien här. Kortfattat har man kunnat visa att stora mål aktiverar amygdala, ett område i hjärnan som har med starka känsloreaktioner att höra. Denna reaktion hindrar vår mer logiska del, prefrontalcortex, att agera. Oavsett om Shahars antagande stämmer så verkar det vara lönsamt för oss att bryta ner mål. Baksidan är som sagt att dessa delmål att bli ganska så irrationella.
Du som vill läsa Shahars studie googlar på Winning the Battle but Losing the War: The Psychology of Debt Management eller mailar mig på niklas@psykologifabriken.se
Bild: flickr.com/tonyjcase
