I boken Paradox of choice poängterar den amerikanska psykologen Barry Schwartz att man sällan oroar sig för vilket typsnitt man ska välja. Standard inställningen är på Times New Roman, 12 punkter, och i 99% av fallen så är denna inställning allt man behöver. Schwartz har länge drivit tesen att den ökade valfriheten delvis ligger bakom den ökade psykiska ohälsan. Ett sätt att handskas med detta är att se över sina standarder och fundera på vilka krav vi ställer på våra val.

Det vi gör när vi sätter en standard är att vi på ett enkelt sätt delar upp världen i två tydliga kategorier: sådant som möter vår standarder eller sådant som inte möter dem.  Givetvis så vill Schwartz inte förvandla oss till varelser som ser allt som svart eller vitt, standarder är inte regler och inställningen till dessa bör vara lättsam. Det han däremot funnit är att personer som tenderar att sätta en lägsta nivå för de krav de har på sina val mår bättre än dem som alltid är på jakt efter det absolut bästa alternativet. Många känner nog igen dessa två grupper som Schwartz gett namnen satisficers och maximizers. Jag skrev lite utförligare om dessa grupper på den gamla bloggen, du hittar inlägget här. Man har alltså delat in människor utifrån hur de väljer och hur de ställer sig till sina val och funnit att en av dessa grupper (maximizers) generellt sett mår sämre. Depression är vanligare i denna grupp och dess medlemmar är generellt sett mindre nöjda med livet. Maximizers är oftare missnöjda med de val de gjort och upplever ånger oftare än vad satisficers gör. En av anledningarna till detta menar Schwartz är alltså att satisficers nöjer sig med sådant som är tillräckligt bra medan maximizers ständigt är på jakt efter det bästa.

Genom att sätta standarder slipper vi alltså göra en massa val, och det befriar oss från tankar om huruvida vi gjort rätt val eller om det kanske finns nått bättre där ute. Jag försöker själv att använda denna taktik så ofta som möjligt. Detta innebär inte att jag alltid nöjer mig med första bästa, tvärtom så kan jag ha extremt höga standarder inom vissa områden. Enligt Schwartz så handlar det inte om att satisficers gör sämre val än maximizers utan att de slipper en hel del lidande som ett maximerande förhållningssätt skapar. Taktiken har funkat bra för mig och jag är nog den som har mest beslutsångest av alla jag känner vilket troligtvis förklarar varför jag startade denna blogg.

Paradox of choice är ett måste för alla med valintresse, det samma gäller för denna föreläsning av val-esset Sheena Iyengar!