På bloggen Experimentfabriken skriver vi om hur digitala verktyg kan hjälpa oss att utvecklas. Här hittar du inlägg om appar, experiment vi utfört samt hur vårt digitala verktyg Viary används. Detta inlägg är en återpublicering.
Vid sidan av mitt arbete här på Psykologifabriken arbetar jag på en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning i Stockholm. När jag leder Psykologifabrikens certifieringsutbildning i Viary för kliniker använder jag mig av en hel del exempel på hur jag själv använder Viary i behandling. Här kommer ett sådant exempel – hur jag jobbat med verktyget i en depressionsbehandling.
I min dagliga kontakt med patienter tillhör depression den vanligaste diagnos jag möter. Efter en genomförd bedömning av individens problem innefattar behandlingen att återfå rutiner samt att öka andelen aktiviteter som upplevs viktiga och meningsfulla. Det övergripande målet är att så konkret som möjligt planera in beteenden som patienten ska utföra, även om det stundvis kan kännas motigt eller hopplöst. Syftet är att sakta men säkert sätta patienten i kontakt med tillfällen som skänker glädje, och som i förlängningen innebär större kontroll över sitt liv.
En av alla de deprimerade patienter jag har träffat kan vi kalla för Peter. Hans berättelse är typisk för en person som drabbas av nedstämdhet och ångest. En livsomvälvande händelse kastade in honom i en period av sänkt stämningsläge, färre fritidsaktiviteter och många negativa tankar om sig själv. Peter försökte själv att hantera sin situation genom att ta i mer på jobbet, tacka nej till vänner och att isolera sig hemma. Till slut blev situationen dock så ohållbar att han sökte hjälp för sömnsvårigheter, depression och återkommande ångest, och blev rekommenderad samtalsterapi tillsammans med medicinering.
Enligt det självskattningsformulär (KABOSS-S, Karolinska Affektiva och Borderline Symptomskalor – Självskattning) som fylldes i vid första samtalet låg Peter högt på samtliga skalor:
Efter ett par sessioner tillsammans presenterade jag min bedömning av Peters problem, och föreslog att vi gemensamt skulle försöka bryta hans pågående mönster av inaktivitet. Peter hade då under ett par veckor registrerat sina dagliga rutiner och kommit fram till att det fanns få aktiviteter utöver sådant som handlade om krav eller måsten. Eftersom han tidigare hade varit en mycket sportintresserad och social person kom vi överens om att behandlingen skulle inriktas på att komma igång med tränings- och fritidsaktiviteter. Vi identifierade ett par konkreta beteenden som Peter kände sig motiverad att prova på: tennis (60 min), promenera, liksom lunch med vän, fika, och bio.
Till sin hjälp fick Peter använda sig av det digitala verktyget Viary, något som tidigt väckte ett stort intresse. Ett problem redan i registrering av aktiviteter var nämligen svårigheterna att minnas när, var och hur han skulle genomföra sina uppgifter. Viary erbjöd därför bättre möjligheter att komma ihåg sina beteenden, samtidigt som det blev enklare att registrera varje steg i behandlingen. Peter fann även stor glädje av att varje kväll gå igenom dagens aktiviteter, vilket ökade känslan av att faktiskt ha utfört meningsfulla saker under en dag. Under tiden kunde jag som behandlare även följa Peters framsteg, och inför varje session gå igenom resultatet av veckans beteenden.
Sakta men säkert började Peter må bättre, och allteftersom utökades de beteenden som han fick prova på. I takt med att han mådde allt bättre glesades även våra sessioner ut, men tack vare Viary kunde jag fortfarande följa honom på distans. När Peter inte längre kände sig nedstämd kom våra samtal också att handla om hans sätt att se på sig själv i syfte att undvika liknande svårigheter i framtiden. Efter cirka fem månader avslutade vi behandlingen och kunde konstatera att han inte längre bedömdes uppfylla kriterierna för depression.
Det självskattningsformulär som han fyllde i efteråt visade att väsentliga förbättringar hade skett; från att ha haft 28 poäng på depression och 26 poäng på ångest, där 20 poäng utgör gränsvärdet för en eventuell diagnos, till 2 poäng respektive 5 poäng.
För mig som psykolog är erfarenheter av att ha använt Viary på en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning mycket positiva. Framför allt eftersom det underlättar både för mig och patienten att genomföra en behandling som ofta kantas av hinder och motgångar. En depression innebär nästan alltid svårigheter i att etablera rutiner och komma igång med aktiviteter som skulle kunna få patienten att må bättre. Viary kan därför göra det enklare att följa patientens framsteg i behandlingen, och därmed att lättare lösa de problem som kan uppstå. För patientens del blir dessutom steget från terapirummet ut i verkligheten samtidigt mindre krävande eftersom innehållet i sessionen alltid finns tillgängligt genom sin smartphone.
Peters aktivitet i Viary över tid. Staplarna visar hur många beteenden som registrerats varje dag.
