Att skjuta upp något på framtiden är sällan ett särskilt hjälpsamt beteende, men brukar i de flesta fall inte ge några större negativa konsekvenser. Det som däremot kan upplevas besvärande är den stress och oro som är förknippat med att förhala en uppgift, något som också är den vanligaste anledningen till att människor önskar få bukt med sin prokrastinering. För personer som regelbundet förhalar sina aktiviteter kan beteendet även påverka ens sinnesstämning, och ny forskning pekar på att det kan påverka vår benägenhet till oro och ältande.
I en stor undersökning bland universitetsstudenter, den grupp som vanligen har störst problem med prokrastinering, fick försöksdeltagare svara på en rad olika frågor som rör uppskjutande, sinnesstämning, oro, ältande samt förmågan att vara medvetet närvarande och uppvisa självmedkänsla, på engelska kallat self-compassion. Timothy Pychyl, professor i psykologi vid Carleton University i Ottawa i Kanada, tog därefter tillsammans med kollegor reda på hur dessa saker hängde ihop med varandra genom olika statistiska analyser i syfte att utröna samband.
Resultatet visade att det fanns en relativt stark koppling mellan just oro och ältande samt prokrastinering, även efter att ha tagit hänsyn till graden av nedstämdhet. Även medveten närvaro och self-compassion hade en relation till uppskjutande, men förklarade inte särskilt mycket efter det att oro ältande hade tagits med i beräkningarna. Enligt Timothy Pychyl skulle detta kunna tyda på att personer som ofta ägnar sig åt prokrastinering har lättare att fastna i negativa tankemönster som rör deras förmåga att ta itu med uppgifter, vilket i sin tur leder till ännu mer uppskjutande.
Resultatet rör enbart samband och behöver såldes inte peka i den riktning som forskarna föreslår. Det är exempelvis vanligt att vid perioder av nedstämdhet har svårt att finna motivation och energi till att genomföra aktiviteter. Fynden går dock i linje med tidigare studier som har visat att svårigheten att avancera med en uppgift lätt leder till oro och ältande, vilket därefter resulterar i prokrastinering som ett sätt att undvika obehag. Att handskas med sitt uppskjutande skulle därmed kunna handla mycket om att stå ut med och reglera de negativa känslor som uppstår.
Akademisk referens: Flett, A. L., Haghbin, M., Pychyl, T. A. (2016). Procrastination and depression from a cognitive perspective: An exploration of the associations among procrastinatory automatic thoughts, rumination, and mindfulness. Journal of Rational-Emotive & Cognitive-Behavior Therapy.
Sirois, F. M. (2014). Procrastination and stress: Exploring the role of self-compassion. Self and Identity, 13(2), 128-145.
