Jag har alltid en förmåga att bli sjuk i slutet av en semester. Oavsett vad jag lyckas dra på mig så är responsen från mina medmänniskor alltid den samma: “Vilken tur att det skedde när semestern nästan var slut”. Naturligtvis håller jag med om detta, det hade ju inte varit så värst kul att “pumpa puder” i St: Anton i åtta dagar med feber. Läste nyss om lite psykologisk forskning som fick mig att fundera om det omvända inte hade varit bättre. Det vill säga att ta förkylningen först.

Peak-end-rule är ett begrepp som skapades av Daniel Kahneman i början av 90-talet. Kahneman var intresserad av att se vad i våra upplevelser som påverkar minnet av dessa. Att minnen inte är objektiva videoklipp av verkligheten är sedan länge självklart men hur kan man förklara varför minnet av två till synes identiska upplevelser kan se ut på helt olika sätt? Svaret, eller en del av svaret, ligger i när toppen av en upplevelse nåddes. Med toppen menar jag när en upplevelse var som mest eller minst njutbar. Kahneman lät försökspersoner vara med om situationer där toppen, i dessa fall när upplevelsen var som mest smärtsam, antingen var i mitten av en upplevelse eller i dess slut. Resultatet av dessa studier gav namnet till fenomenet peak-end-rule. När försökspersoner var med om situationer där smärtintensiteten var som högst i slutet av situationen så mindes de även denna situation som mer smärtsam än vad försökspersoner som upplevt samma smärta fast i mitten av upplevelsen gjorde.

Slutsatsen som Kahnaman drar av sina experiment är att varaktigheten av en känsla inte har någon så stor betydelse för vårat minne av situationer. Det som spelar roll är enligt honom istället när denna känsla “peakar”. Nedan finns ett klipp där Kahneman berättar hur peak-end-rule  färgar ens upplevelse av att genomgå en koloskopi. Jag ställer mig lite tveksam till huruvida man kan applicera dessa resultat på mina semesterminnen men nog var den där semestern i Peru när jag blev magsjuk den första veckan lite bättre än resan till St: Anton då jag blev förkyld den näst sista dagen….

Läs mer: Kahneman, Fredirickson & Schreiber. When more pain is prefered to less: Adding a better end.