Förra veckan berättade jag om tre knep man kan ta till när man behöver bli lite mer motiverad. Idag tänkte jag skriva vidare på motivationsspåret. Denna gång fokuserar jag på vad man inte bör göra när man ska försöka motivera någon att genomgå en förändring. Till min hjälp har jag samtalsmetoden Motiverande samtal (MI).

Sedan metoden introducerades på 1980-talet så har det utförts över 1000 vetenskapliga studier som visat att MI har god effekt för bland annat behandling av personer med alkohol- och drogproblem, ohälsosamma kostvanor och bristande följsamhet till behandlingar. Jag kom i kontakt med metoden via den eminente psykologen Liria Ortiz som har skrivit över sju böcker om MI. MI utgår ifrån att en persons motivation till att ta sig an än förändring påverkas väldigt mycket av den personen ifråga samtalar med. När man lär sig om MI på psykologprogrammet så är relationen förstås alltid samtalsledare (psykolog) och klient, och där samtalsledarens jobb är att utforska klientens motivation.

När jag lärde mig om MI kom jag dock på alla de samtal jag haft med familjemedlemmar som blivit arbetslösa, vänner som står inför karriärval eller som försöker hitta nån sorts livspepp. En sak som jag lärde mig om MI har visat sig vara väldigt användbar i denna typ av situationer. Denna lärdom handlar om vilka beteenden som jag som samtalsledare/vän inte bör göra eftersom de bara kommer öka personens motstånd till att förändras.

Övertalning, konfrontation och argumentation
Det är så himla lätt att vår rättningsreflex aktiveras, det vill säga att vi börjar argumentera för vad som är rätt och riktigt snarare än att lyssna på personer vi samtalar med och vilka idéer hen har. Jag minns till exempel hur min mamma och hennes man radade upp hundratals förslag på vad min bror borde göra efter att han blivit uppsagd från sitt jobb. De var givetvis superoroliga och ville bara hjälpa till, men att höra om att han borde träna mer, träffa vänner, putsa på sitt CV och söka minst fyra jobb om dagen var inte det han behövde. Istället så behövde han prata om den kris han hamnat i och ge egna förslag på hur han skulle ta sig ur den.

Gör istället
Låt bli att komma med förslag, var bekväm med att det blir tyst och låt personen du samtalar med själv prata om för- och nackdelar med en förändring.

Frågor, frågor och frågor
Här har du säkert också hamnat, speciellt om du samtalar med en person som mår riktigt dåligt. När en av mina nära vänner drabbades av en depression minns jag hur lätt det var att fastna i att bara bombardera hen med frågor. Sådana beteenden kan få vem som helst att känna att hen snarare befinner sig i en förhörssituation än i ett samtal.

Gör istället
Undvik slutna frågor, det vill säga frågor som man bara kan svara ja eller nej på. Försök istället ställa öppna frågor, frågor som exempelvis börjar med “hur?” och “berätta om”.

Råd och förslag för tidigt
Påminner mycket om mitt första tips. Här börjar man som samtalsledare ge råd och förslag innan klienten är redo för dem. Som novis är det lätt att tro att allt som en person i kris behöver är en tydlig väg framåt. Tillhandahåller man bara den kommer allt att gå bra. Verkligheten är oftast det omvända, ju fler råd och tips du ger, desto mer motstånd känner personen.

Gör istället
Har du svårt för tystnad så kan du träna på att reflektera det personen säger snarare än att komma med förslag. Enkla reflektioner är direkta återspeglingar av det personen har sagt, men med dina egna ord eller med hjälp av synonymer. Komplexa reflektioner försöker återspegla en underliggande mening eller känsla i det som personen har berättat.

Tips!
Liria Ortiz har som sagt skrivit flera riktigt bra böcker om MI. Hon lär dock också ut dessa färdigheter gratis via hennes onlinekurser på Daily Bits Of. Du hittar samtliga Lirias kurser här.