Följande text är skriven för alumner vid Linköpings universitet:
Psykologprogrammets mottagning vid Linköpings universitet, när jag startade hösten 2002, var inte särskilt ambitiös. Fem personer hade tagit sig ut för att spela biljard samma kväll som övriga Linköpings studentliv gick på någon stor fest som de kallade München Hoben. Någon annan kväll hade vi lite namnlekar och tog en öl på gräsmattan utanför HG. Jag var lite besviken.
Jag hade läst psykologi sen jag var 13 år. Då gick jag direkt från skolan hem till mamma som satt med böcker som Theories of development och Psychology, the science of mind and behaviour uppslagna på köksbordet. Hon pluggade till psykologilärare och jag lärde mig mycket av henne med ett glas mjölk och en ostmacka i handen. Hon lärde mig att grupprocesser är väldigt viktiga och att den första perioden i en grupps liv är avgörande. Kunskap som psykologstudenter borde ha men som inte märktes inte på psykologprogrammets mottagning.
Tillsammans med några andra psykologstudenter bestämde jag mig för att ta tag i mottagningen till kullen efter vår. Vi skapade fadderiet Freud och ordnade aktiviteter som dokumenterat ska vara bra för gruppsammanhållning. Vi använde oss bland annat av samarbetsövningar, fusknollor och tjusiga T-skjortor för att hjälpa gruppen att formas. När mottagningen var över hade vi en utbildning för nästa grupp faddrar och lämnade över vår nyfunna kunskap. Denna utbildning innehöll en föreläsning om grupprocesser. När kåren fick nys om detta påhitt bjöd de in oss psykologstudenter att utbilda även på fadderutbildningen. En tradition som fortfarande finns vid LiU.
Det sägs att det tar 10 000 arbetstimmar för att bli riktigt bra på någonting. Över åren föreläste jag för över 5000 studenter och fadderutbildningen gav mig många timmar under bältet. I takt med att jag fick mer och mer träning och blev bättre och bättre spred sig ryktet. Plötsligt fick jag hålla samma utbildning på gymnasieskolor och andra universitet. Grupprocesser utvidgades till ledarutbildningar, stress och kreativitet. Den glade och peppande Karl Eldebo på LiUs företagshjälp Venture Zone utmanade mig: “Starta ett företag så ska du få föreläsa för en nationell samling studentrådgivare”.
Nu, några år senare, behöver jag inte den enskilda firman jag startade då längre. 2008 var jag med och startade Psykologifabriken som sprider psykologi till en bredare skara. Vi har haft bloggen 100 känslor på SvD.se, hjälpt SVTs “Jakten på Lyckan” med lyckoövningar och skapat appen “Det är mänskligt att vara kortsiktig” för pensionsförvaltaren Alecta. Fadderutbildningen och de ledarskapskurser jag hållit för kåraktiva har banat vägen för att nu hålla utbildningar som Vi är dom – om grupprocesser och Ledarverkstan för bland annat chefer inom HR. Det visste jag inte när jag spelade biljard på The Champ och var lite besviken över min mottagning.
LiU, Stort tack för allt!
