Det vore kul att prova att klättra klättervägg, har jag tänkt i flera år. Tror ni att det har blivit av?
Nej, det hade inte det.
Förrän nu.

Att göra som vanligt är enkelt. Hänga på favoritkaféet en lördagseftermiddag kräver liten eller ingen ansträngning, att börja tänka ut och styra upp något jag aldrig gjort förut kräver en rejäl insats. Vi följer minsta motståndets lag, helt enkelt.

En insikt från lyckoforskningen är att vi mår bra av att konsumera upplevelser, och att vi ångrar dessa i mindre grad än materiella ting som vi köper. Och såklart mår vi bra av att umgås med våra vänner. Det kändes därför som en god idé att i vårt experiment Project Grandma att sträva mot att få in fler roliga – och nya – upplevelser med familj och vänner på fritiden.

För minsta motståndets lag kan luras. För att sänka trösklarna för mig själv hittade jag två extremt små beteenden som jag skrev in i Viary:

1. Skriv ner en aktivitet du skulle vilja göra med en specifik vän
2. Föreslå en aktivitet ni skulle kunna göra tillsammans till en vän

Att ägna några minuter på tunnelbanan åt att tänka ut några grejer jag skulle vilja hitta på med kompisar var inte särskilt krävande.
Att dagen efter kolla igenom listan och skicka iväg ett sms till en kompis och fråga om den aktivitet jag i stunden hade mest feeling för gick snabbt.

Sedan återstår såklart lite koordineringsarbete – men det intressanta var att jag med dessa små beteenden kom över den första – och största – tröskeln: att ta initiativet.

Och efter flera års prat om att “det vore nog kul att prova på att klättra klättervägg” så kom jag faktiskt äntligen i väg – och fick dessutom coachning av Niklas klätterproffs till kompis Claes! 110 kronor som genererade både en mer spännande upplevelse i stunden och mer trevliga minnen än säg… en Marinarapizza på Vapiano. :D