Det var en vanlig eftermiddag, jag var tio år och hade stängt in mig på mitt rum. I blocket framför mig hade jag tecknat hundratals små ballerinor i en balettsal. Varje ballerina var unik. Någon hade en sned knut på huvudet, en annan hade långa ben och en tredje var lite tjock. Med en tjock tuschpenna kryssade jag över en efter en av ballerinorna, tills bara en tecknad figur fanns kvar på pappret. Sedan vände jag blad och tecknade nya ballerinor. Jag berättade aldrig för någon om mina teckningar.

När jag var 9 år sökte jag in till Adolf Fredriks Musikklasser. För att få gå på skolan var alla barn tvugna att genomgå musiktestning. Taktkänsla, tonsäkerhet, gehör och så vidare. För mig blev det en slags gränsdragning i och med det. Plötsligt insåg jag att barn kan kategoriseras, jämföras med varandra och exkluderas. Jag började Adolf Fredrik, och i och med det var barndomen som jag kände den, slut. Den nya skolan, som jag visserligen trivdes i och gillade, var konkurrens och utslagning godtagbar pedagogik. I fjärde klass började jag dessutom dansa balett på eftermiddagarna. Min hårt skolade balettlärarinna var en riktig skräcködla. Om du hade en bra dag, och en fin håruppsättning, fick du stå längst fram. En dålig dag vid stången, eller ett par trasiga trikåer kunde innebära en utskällning och en plats längts bak i balettsalen. 

Vi läser en kurs i barn och utredning. En artikel “Free play and captured play: realeasing the healing power” av James Garbarino och Judy Todd Manly påminde mig om något jag sedan länge funderat över, minnet av de tecknade balletgubbarna i blocket. 

Garbarino skriver om lekens betydelse för barn. Fri lek kan innebära

-En möjlighet för barnet att uttrycka känslor och upplevelser

-Möjlighet för affektladdade teman att få komma upp till ytan för bearbetning

-Övning i att lösa konflikter och ta makten över trauman som barnet möter i sitt dagliga liv

-Utveckla kognitiva strukturer som gör det möjligt för barnet att modulera och härbärgera framtida stress på ett lättare sätt

För mig, som slutat leka med dockor och liknande, var ritblocket som ett emotionellt laboratorie där jag fick möjlighet att bearbeta och ta makt över den nya situationen. Konkurrensen blev hanterlig.

Lek, om möjligt i mer sublimerad form, kan nog fungera på samma sätt även för vuxna. Problem med att stressa ned efter jobbet beror inte sällan på att man bara glor på tv eller sover när det är dags att vila. Som jag har förstått det är den bästa vilan att göra något lekfullt och helt annorlunda från arbetet. Spela innebandy, måla porslin, skriva i fanzine, dansa polka eller whatever. Det är det som Överklassen, med sin jakt, maskeradbal och vattenpolo redan vet.