Det lär knappt finnas en enda bilförare i Sverige i dag som inte vet att bilen är en miljöbov, och att den inte är billig. Ändå är det så svårt att gå över till buss eller tåg. Varför?
På ytan är svaret att bilåkarna tycker att kollektivtrafiken är för dålig. En vanlig utsaga från bilburna i enkätstudier är att ”om kollektivtrafiken blir bättre så går jag över till den.” Tyvärr visar dock forskningen att när kollektivtrafiken i närområdet väl förbättras, är bilåkarna fortfarande lika skeptiska och ändrar sig inte alls.
Det verkar alltså handla mindre om fakta och mer om oviljan att bryta en vana. Och forskare tror att en orsak till denna ovilja är den så kallade focusing illusion. Så kallas vår tendens att fokusera alldeles för mycket på en enskid aspekt, och missa den vidare kontexten. Det här leder till felaktiga bedömningar, eftersom vi inte tar hänsyn till alla relevanta faktorer. När människor ombeds att skatta hur nöjda de tror att de skulle bli med kollektivpendlande, fokuserar de genast på saker som förseningar och trängsel. Frågan sätts inte i sitt sammanhang, och man överskattar bristernas betydelse för ens tillfredsställelse.
I en färsk studie publicerad i Journal of Environmental Psychology (1/2012) testade därför några svenska och norska forskare om man kan förbättra människors bild av kollektiva transporter genom en så kallad defocusing-teknik. De lät en del av sina bilåkande deltagare lista upp till tio aktiviteter de ägnade sig åt dagligen, och hur mycket tid de lade ner på var och en av dem varje dag. Därefter fick de skatta hur nöjda de trodde att de skulle bli om de började åka kollektivt dagligen. Det visade sig att de som fått göra defocusing-övningen först skattade sin framtida nöjdhet klart högre.
Forskarna fastslog att defocusing-övningen tvingar människor att lyfta blicken och fokusera mer på sin vardag som helhet. Då märker man att de flesta aktiviteter man gör dagligen skulle vara desamma även om man åkte kollektivt; det är bara en liten del av ens dag som förändras. Det här gör i sin tur att man mer realistiskt kan bedöma hur mycket kollektivt åkande skulle påverka ens liv – och följaktligen blir man mer benägen att överväga det alternativet.
Det här fenomenet gäller naturligtvis inte bara transportsätt, utan är relevant för alla som behöver bryta en vana. Det gäller alltså att inte fokusera för hårt på denna enda aspekt som kommer att förändras, utan se förändringen i sitt sammanhang. Det mesta i ens liv kommer att vara sig likt, även utan vanan. Kanske något att tänka på för dig som antagit ett nyårslöfte?
Text: Kajsa Asplund
