Idag träffade jag en kvinna som funderade över varför hon får ångest när hon tycker att hon gör saker för att utveckla sig själv, saker som känns meningsfulla. Hon benämnde det som att hon gör olika saker för att utvidga den hon är som person och utforska nya sidor hos sig själv. Det var tydligt att var någonting positivt för henne, men ändå fanns ångesten…
– Jag känner mig inte rädd, utan snarare är det en stark längtan efter att göra dessa saker. Det känns rätt i hela kroppen, sa kvinnan.
När jag lyssnade på henne, insåg jag hur Acceptance and Commitment Therapy (ACT) har hjälpt mig att se på ångest på ett lite nytt sätt. Ångest behöver inte bara vara försvar mot att känna på negativa känslor så som ilska och skam. Inte heller behöver det handla om att vi är så rädda för att förlora någonting så att vi får ångest. Inom ACT tänker man sig att ångest också kan uppstå när det är någonting som betyder väldigt mycket och när vi gör något som känns meningsfullt. En stark längtan väcker också mycket oro över att inte nå dit vi vill.
Inom ACT pratar man om något som kallas värderad riktning, vilket skulle kunna beskrivas som en riktning i vårt liv som känns meningsfull och som vi värderar högt. Det kan vara olika riktningar i olika delar av livet, och i olika perioder i livet kommer värderar vi olika områden högt. Till exempel kommer en nybliven förälder förmodligen förändra vilka områden i livet som är viktiga. Den värderade riktning är någonting väsentligt viktigt i vårt liv och därför kommer det naturligt också väcka rädslor inför att misslyckas, i till exempel sitt föräldraskap eller med att leva ett mer hälsosamt liv.
När jag berättade för kvinnan hur ACT hjälpt mig blev allting tydligare även för henne. När hon strävar efter att bli lyckligare kommer hon vilja göra mer saker som känns meningsfulla och som engagerar, vilket också leder till en större oro över att inte nå dit. Hon kunde nu se ångesten som att det inte var ett tecken på att hon gör någonting som hon inte klarar av, utan istället som att det hon gör är någonting som är hennes värderade riktning och därför väcker det rädsla. Hon trodde att det nu skulle bli lättare att motivera sig att stå ut med ångesten nästa gång hon skulle ta ett steg mot sin värderade riktning. Inom ACT skulle man säga att man accepterar ångesten genom att inte kämpar emot den och inte heller ser den som en sanning.
Helt plötsligt blir ångest någonting hanterbart och väldigt förståeligt!
Här kan du få hjälp att ta steg i din värderade riktning.
