Tjat, en strategi som få är stolta över att ta till. Trots det så har nog alla fastnat i tjatfällan någon gång. Du som tröttnat på att rutinmässigt tjata på dina barn, kollegor eller din partner kan ta hjälp av ett par metoder från kognitiv beteendeterapi.

Precis som många mindre smickrande aktiviteter så kan tjat vara effektivt på kort sikt. Att konstant uppmana sitt barn att städa sitt rum leder, i de flesta fall, till att rummet till slut städas. På samma vis kan skäll och tillsägningar stävja syskonbråk, dock ofta tillfälligt. Sett ur ett beteendeterapeutiskt perspektiv så är det lätt att förstå varför tjat så lätt eskalerar.

— Att tjata på sina barn ger för de flesta föräldrar utdelning ibland, barnet som de tjatar på ger vika efter en stund och gör det föräldern önskat. Det gör att beteendet att tjata känns meningsfullt. Vi tenderar att upprepa beteenden som fungerar även om de bara fungerar ibland, säger psykologen Liv Svirsky.

Att belöna beteenden på ett slumpmässigt och oregelbundet sätt kallas för intermittent förstärkning. Effekten upptäcktes först i studier på djur där råttor fick dra i spakar vilket då och då ledde till att de fick lite godis. Just oregelbundenhet, att råttan inte vet när spakdragandet ska bära frukt leder till att den drar i spaken mer och mer. Du som tvångsmässigt måste kolla Facebook och Instagram har fått smaka på kraften hos intermittent förstärkning. Ibland har det hänt mycket, ibland bjuds du inte på en enda uppdatering. Det är just oregelbundenheten som gör det så lockande att gång på gång öppna dessa appar. Att ditt tjat ibland fungerar skapar samma typ av förstärkning och helt plötsligt tar du till det mer och mer. Även om ditt tjat kan ge effekt på kort sikt så är de långsiktiga konsekvenserna inte så önskvärda.

— Risken med tjat är framför allt att mycket tjat riskerar att störa relationen mellan barn och föräldrar. Ytterligare en risk är att väldigt mycket tjat i en familj gör att barnets upplevelse blir att all uppmärksamhet denne får är i form av tjat och det är inte uppmärksamhet som är så rolig att få för mycket av för ett barn, fortsätter Liv.

Du som vill få ett slut på tjatet kan testa några bedrövande metoder hämtade från kognitiv beteendeterapi.

1. Hitta det som är viktigt

Du kanske drömmer om en tillvaro helt utan tjat. Dessvärre är målet inte så värst lätt att uppnå, för att inte säga nästintill omöjligt. Istället för att försöka bli helt tjatfri bör du hitta de situationer som du verkligen vill förändra. Gör en lista. Rangordna vilka som är viktigast och gå vidare till nästa steg.

2. Utvärdera tjatet

Varför tar du till tjat? Vad hoppas du på att uppnå? Tjat fungerar som sagt ibland men troligtvis långt ifrån alltid. Undersök vilka konsekvenser som uppstår som en följd av tjatet. Blir de iblandade ledsna? Gör tjatet dig trött? Fundera på vilka av dessa konsekvenser du vill förändra.

3. Kartlägg de verkliga problemen

Undersöka när och varför du tjatar. Även om det känns som att det är hela tiden kan en kartläggning lära dig att det inte är så ofta som du tror. Försök skaffa dig en detaljerad och mer objektiv bild av när tjatet dyker upp. Vad hände innan och vad sker efter? Var gärna specifik i dina beskrivningar.

4. Förändra det som sker innan

Inom kognitiv beteendeterapi pratas det ofta om ABC-modellen. B i modellen står för beteenden, i det här fallet kan det handla om problembeteenden så som syskonbråk eller aggressionsutbrott. Det som föregår problembeteendet kallas för antecendent, A:et i modellen. Se om du kan identifiera och förändra sådant som sker innan problembeteenden bryter ut. Stressiga morgnar kan exempelvis hanteras med förberedelser kvällen innan. Trötta barn vid hämtning kan kanske bearbetas med lite medhavd frukt. Det är ofta lättare att påverka det som sker innan problembeteendet än själva beteendet i sig.

5. Förändra beteendets konsekvenser

Beteenden styrs i hög grad av sina konsekvenser, C:et i den ovannämnda ABC-modellen. Det kan låta bakvänt, konsekvenser kommer ju efteråt. Faktum är att vi lär av våra erfarenheter och gör om sådant som har fungerat förut. Om skrik och gnäll i mataffären lett till att du köpt godis till ditt barn kommer denne säkerligen att göra det igen. Beteenden påverkas därför bäst genom att påverka dess konsekvenser. Vill du att ditt barn ska plocka upp sina saker oftare? Testa att avstå tjat och istället överösa med beröm varje gång det görs.

6. Belöna med poäng

Poängsystem hjälper föräldrar att på ett systematiskt sätt jobba med konsekvenser för att på så vis uppmärksamma sitt barn på allt det gör som är bra. Istället för att lägga all din energi på tjat (A) bör du alltså fokusera på belöningar. Du kommer märka att belöningar är både effektivare och mindre ansträngande än tjat. Istället för att prata om allt ditt barn inte får göra så kommer samtalen handla mer om det som fungerar. En vanlig myt att barnet skulle bli beroende av poängsystem. Poängsystem ska alltid användas i kombination med rikligt med beröm. Hjälp barnet att se de positiva konsekvenserna av de beteenden som belönas. Efter en tid kommer poängsystemet ha tjänat ut sin roll men de nya beteendena och den positiva uppmärksamheten består.

7. Fastna inte i nej-fällan

Säger du nej på rutin? Risken är att barn då tar en lika enkel väg: att helt enkelt strunta i att fråga, ditt svar blir ju ändå alltid nej. Notera de nej du säger. Var något av dem överflödigt? Testa att istället säga ”jag tror du vet vad jag kommer svara”, ”jag måste fundera på det” eller erbjud ett annat alternativ.

Du som vill höra mer från Liv kan kolla in denna webbkurs med henne.

Publicerades ursprungligen i Modern Psykologi.