Vi favoriserar automatisk de grupper vi blir indelade i – och har lätt för att utse yttre fiender. Ta hjälp av en rejäl dos psykologisk forskning och inspiration från seriealbumet och filmen Watchmen för att både skapa sammanhållning i gruppen och nå storslagna resultat!
Alla människor favoriserar sina egna grupper. Det kan röra sig om vilket land du tillhör, vilken utbildning du går eller vilken tidning du läser. Effekten är så stark att personer som tilldelas en godtycklig grupp snabbt börjar favorisera den gruppen. Psykologiprofessorn Marilynn Brewer, på The Ohio State University, har i experiment visat att studenter som får skatta hur många prickar de ser på en bild och sedan får höra att de antingen är “överskattare” eller “underskattare”, börjar favorisera den egna gruppen. Detta trots att gruppen är påhittad!
– Så fort studenterna blivit indelade i grupper tenderar de att bete sig annorlunda – de blir lite mer misstänksamma mot den andra gruppen, säger Marilynn Brewer.
Att favorisera sin egen grupp ligger alltså väldigt nära att peka ut en annan grupp som en fiende – vilket kan vara ett sätt att skapa sammanhållning. (Spoilervarning!) I det nyligen filmatiserade serialbumet Watchmen pågår det kalla kriget för fullt. Den rika affärsmannen och före detta superhjälten Veidt bestämmer sig för att lösa konflikten mellan Sovjet och USA genom att hitta på en gemensam fiende som supermakterna kan enas mot. Han väljer helt sonika att fabricera en attack från utomjordingar – och de forna fienderna tvingas samarbeta.
Att använda fiktiva fiender istället för riktiga används av många grupper, särskilt i fadderverksamhet och i mottagningar på tekniska universitet. Det kan vara betydligt trevligare att låtsas att en bunt skäggprydda marcherande fadderister/phösare är fienden än att peka ut en grupp ekonomstudenter som ett hot.
Men att peka ut fiktiva fiender är inte helt enkelt – och det är inte alltid det räcker för att mottagningen eller fadderaktiviteten ska skapa sammanhållning. Däremot kan ordnandet av mottagningen skapa sammanhållning bland de som jobbar med den.
– De grupper som anordnar mottagningen blir ofta sammanhållna – eftersom de arbetar väldigt hårt mot ett högt och gemensamt mål, säger Katarina Isotalo, studiesocialt ansvarig på StuFF – en av Linköpings universitets tre kårer.
Katarina Isotalo får stöd av gruppforskaren Susan Wheelan som förespråkar att man som grupp i första hand bör fokusera på uppgiften som ska lösas. Att hitta tydliga roller och klara mål för gruppen genererar i sig sammanhållning. Det finns också forskning som visar att rena team-building-aktiviteter fungerar bäst om de innehåller uppgifter som är så svåra att gruppen precis klarar av dem. Åk inte bara ut till en isolerad plats för att umgås, se om ni kan hitta riktigt svåra uppgifter som kräver allas deltagande – och gärna uppgifter med direkt koppling till utbildningen. Det kan röra sig om att bygga en bro, undervisa stökiga skolklasser eller försöka lösa problemet med global uppvärmning. Då är det möjligt att skapa grupper och organisationer som drar nytta av alla medlemmar för att nå de gemensamma målen. Det blir inte lika intressant att tala illa om någon i klassen när du behöver den personens hjälp.
Samma princip går att tillämpa även om man inte har avsatt tid för teambuilding i skolan. Testa i nästa grupparbete att ägna den första timmen åt fundera ut vilka roller ni ska ha i projektet, och hur högt ni ska lägga ribban. Inget är så förödande för sammanhållningen som att tre personer med olika ambitionsnivå sitter runt en dator och försöker enas om en formulering.
Det behövs alltså inte ett hot från utomjordingar (även om det är effektivt) för att skapa sammanhållning i studentgruppen. Med bara en smula medvetenhet om hur godtyckligt vi-och-dom-känslor uppstår – och ett tydligt fokus på uppgiften som ska lösas kommer man långt!
Text: Oskar Henrikson och John Airaksinen
Artikeln publicerades i Studentliv nr 2/2009.
