2009: Känslorna som kommenderar flykt mattas oftast av efter en stund.

Mannen berättar att tornet rör sig – att hans händer skakar är alltså inte bara på grund av höjdrädslan. Men hur modig han än är så får han antagligen en hel del känslor som kommenderar en att fly fältet – och ändå står han kvar. Troligen är mannen fortfarande uppvarvad, men kanske lite mindre rädd efter att ha spenderat några minuter i tornet. Kroppen har fått en chans att vänja sig vid rädslan. Vårt ångestsystem är nämligen utformat för att återgå till balansläge efter att det slagits på.

När vi har ångest kan det upplevas som att den hemska känslan kommer att stegras i all oändlighet. Men faktum är att ångesten oftast mattas av om vi stannar i situationen som utlöser den. Ångestkurvan beskriver hur ångesten ökar och ökar för att till slut mattas av (på bilden motsvarar den streckade linjen hur man tror att ångesten kommer att fortsätta). Utan att själva hotet försvinner kommer alltså ångesten att minska. Psykologer använder sig av den vetskapen när de behandlar fobier, exempelvis höjdrädsla, genom exponering, då man utsätter klienten för just det han eller hon är rädd för.

När vi upplever fara sänder hjärnan signaler som förbereder oss för kamp och flykt. Kroppen förbereder sig genom att pulsen ökar. Mannen i klippet svettas, antagligen inte bara av hettan, och hans händer darrar – som en reaktion på mobiliseringen. Signalsubstanserna adrenalin och noradrenalin pumpas runt i kroppen och håller reaktionen igång. Även om den upplevda faran, till exempel den höga höjden i klippet, inte försvinner får kroppen snart nog av att vara i kris. Ångesten och rädslan har nått sin topposition, och kommer nu att minska med hjälp av kroppens lugna-ned-sig-system. Läs mer här om ångestkurvan och hur den används i behandling. 

Av: Linda Backman