Den till dags dato mest vedertagna förklaringsmodellen bakom uppskjutande brukar kallas för prokrastineringsekvationen. I korthet går den ut på att vi skjuter upp en aktivitet på grund av värde (ingen morot), förväntan (ingen tilltro), tid (avlägsen deadline) samt impulsivitet (distraktion). Till skillnad från de ofta intuitiva, men ovetenskapliga, indelningarna i “prokrastineringstyper”, erbjuder prokrastineringsekvationen ett perspektiv på uppskjutande som går att applicera i en rad olika situationer. Samtidigt är den också mer informativ när det kommer till att erbjuda åtgärder.
Emellertid finns det en rad faktorer som påverkar varför vissa individer har svårare att komma till skott med sina uppgifter än andra. Sammanhanget har stor betydelse, så avsaknaden av mål och otydliga direktiv medför lätt att vi ägnar oss annat än det vi borde. På samma sätt kan personlighetsdrag ha en inverkan. Forskning visar nämligen att individer som skattar högt på samvetsgrannhet, ungefär att vara plikttrogen, upplever sig ha mindre problem med prokrastinering eftersom åtaganden genomförs alldeles oavsett om de är tilltalande eller inte.
För att titta närmare på detta undersökte därför Piers Steel, professor i organisationspsykologi vid Calgary University i Kanada, sambandet mellan just personlighetsdrag och personers egen beskrivning till sitt uppskjutande. Ett stort antal universitetsstudenter ingick i studien (en grupp som gärna prokrastinerar), vars resultat bekräftade att samvetsgrannhet har det starkaste sambandet med prokrastinering. Däremot visade det sig att den självupplevda orsaken till sitt uppskjutande kunde bero på annat, framförallt att vara väldigt socialt utåtriktad eller extrovert.
Att samvetsgrannhet är nära förknippat med prokrastinering förklaras av att det inbegriper impulsivitet och självdisciplin – lite av det första och mycket av det andra gör det lättare att slutföra uppgifter. Orsaken till att individen själv uppfattar att andra aspekter ligger bakom uppskjutandet beror däremot på att det kan manifesteras annorlunda. I brist på samvetsgrannhet slår nämligen andra personlighetsdrag igenom; för en del kan det handla om att engagera sig i många sociala aktiviteter, för andra skulle det kunna bero på ängslan att göra fel (så kallat neuroticism).
Akademisk referens: Steel, P., Klingsieck, K. B. (2016). Academic procrastination: Psychological antecedents revisited. Australian Psychologist, 51(1), 36-46.
Mann, L. (2016). Procrastination revisited: A commentary. Australian Psychologist, 51(1), 47-51.
