Att ge bort sin tid till andra gör att vi själva uppfattar att vi har mer tid för oss själva. Och att även små ansträngningar att vårda sina relationer kan göra stor skillnad. Det var två av de forskningsbelagda påståenden vi ville testa på våra egna medarbetare Niklas Laninge och John Airaksinen genom att jobba med några små beteenden under ett par veckor.

I egenskap av psykolog med ett specialintresse för positiv psykologi blev jag inbjuden av Niklas och John att delta i Project Grandma både som coach åt dem – och som assisterande experimentdesigner.

Till en början ville jag förstärka Johns och Niklas beteenden genom att ge peppande kommentarer så fort de registrerade något beteende i Viary, men de satte raskt sådan fart att jag fick nöja mig med att ge feedback en gång om dagen. Då kunde jag å andra sidan välja ut något riktigt bra beteende att ge feedback på och dessutom sprida beteenden mellan deltagarna. Att de kunde inspirera varandra blev en givande ingrediens som dessutom gav dem svårare utmaningar än vi först hade tänkt oss. Precis som spelpsykologin förutspår – att spel som innehåller en social komponent har större förutsättningar för att skapa trogna fans – så blev den sociala aspekten en sporre att göra ännu mer.

Vi ville mäta upplevelsen av tid och meningsfullhet, men också kvaliteten på de relationer som John och Niklas jobbade med under de här två veckorna. Några frågor lånade vi från Mike Nortons studie om uppfattad tid.

Dessutom ville vi titta på hur mycket de skattade att de faktiskt ansträngde sig för att skapa/bevara goda relationer. Som alla trogna Lyckolabbetbloggenläsare vet så sköter relationer inte alltid sig själva – de kräver näring och omvårdnad för att frodas.
Man åstadkommer troligen inga mirakel på två veckor, men små steg i en värderad riktning kan skapa stor förändring på lång sikt.

Text: Jenny Rickardson

Psykologifabriken hjälper individer och organisationer att skapa goda vanor