Liria Ortiz är troligtvis Sveriges mest produktiva psykolog. Dessutom är hon helt klart topp fem när det gäller karismatiska psykologer, globalt sett. Som om det inte vore nog så var hon också min favorit lärare på psykologprogrammet.
Lirias specialitet är motiverande samtal, en metod som psykologer tar till när patienter uppvisar motstånd till terapin. I denna intervju berättar mer om hur motiverande samtal kan appliceras på daglig basis.
Vad gjorde dig intresserad av motiverande samtal (Motivational Interviewing – MI)?
MI avmystifierade för mig det som vi i det kliniska arbetet var lärda att kalla motstånd, och tillskrevs klienten, ibland nästan som en egenskap. MI- uppmärksammar att samtalsledarens rättningsreflex, det vill säga, vår lust att övertala, övertyga den andra om att personen måste förändra något, utlöser eller förstärker motståndet! Att sätta fokus på samtalsledarens beteende på ett så konkret sätt, att det var möjligt att hejda vår rättningsreflex, att få samtalsverktyg för att hantera motståndet, wow! Då var jag fast!
Synen på vad ett samtal är gjorde också intryck på mig. Jag hade lärt mig att det skulle vara så mystiskt, så inramad! MI – visade för mig att man kunde ha ett motiverande samtal på både kort och längre tid och ändå få till ett motiverande samtal. Att många personer till och med föredrar det. Motiverande samtal gjorde tydligt för mig hur komplext det är att bryta vanor och våga göra annorlunda. Motiverande samtal gav mig en förklaring om varför vi människor inte är beredda att förändra oss. Att det finns nästan alltid både fördelar och nackdelar både av situationen som den är, och den förändring som personen överväger. Men inte bara det, MI erbjöd mig även samtalsverktyg för att kunna arbeta med detta.
Vilka är en viktig slutsats som du drar utifrån ditt arbete med motiverande samtal?
Att motiverande samtal passar utmärkt som ett kompletterande inslag i andra metoder. På olika sätt, ibland som en förbehandling. Även personer som har en positiv förväntan på en insats, intervention eller psykoterapi har ofta en kvarvarande tveksamhet inför det som krävs för att lyckas komma i mål. En eller två MI-sessioner som en inledning har visat sig i hög grad bidra till att öka personens följsamhet till den interventionen som kommer efter. Avbrott eller bortfall är ett stort bekymmer, för att inte tala om benägenheten att inte göra det man har kommit överens om. MI har även visat sig kunna användas som ett inslag i samtalsledarens sätt att bemöta personen för att förebygga motstånd, och hantera sådant när det dyker upp.
Vad skulle människor kunna göra annorlunda i sin vardag med hjälp av den kunskap du har samlat på dig?
Lyssna mera! Vi avbryter varandra väldigt snabbt. Vi kommer med våra råd och förslag på vad personen ska göra utan att personen har fått möjlighet att sluta berätta om vad som händer! Om vi istället tränar oss att lyssna minst en minut utan att avbrytta och sedan ställer mera frågor om hur och vad personer menar och har för egna idéer skulle vi göra skillnad i vår vardag! MI har ett särskilt inslag inom MI- förhållningssättet som heter den framkallande stilen som handlar om detta. Låter ganska självklart när man säger det så här. I praktiken är vi benägna att ha för bråttom, ta över och vilja argumentera för vår egen lösning på dilemmat.
Hur använder du själv motiveraande samtal i vardagen?
Det är framförallt att hejda min egen rättningsreflex! Jag har blivit mycket bättre på det. Detta innebär inte att jag kan alltid kan hejda den. Jag går igång ibland samtidigt som det blir mycket mindre ofta än tidigare i mitt liv.
Jag använder också MI för att undvika gå i fällan att tro att enbart information om risker med ett beteende eller en situation, och expertråd om hur förändringens kan ske, gör att en person blir motiverad att förändra sig. Inom MI kallas det att kliva in i expert- och argumentationsfällan, ett professionellt beteende, som ofelbart, närmast reflexartat utlöser en motståndsreaktion hos den andre. Vi vill helt enkelt inte bli styrda och ställa med, och utsättas för en expert som oombett talar om saker för oss. Men det är inte lätt, ofta är vi bekymrade för hur en person har det, och vi kan se hur en viss intervention skulle göra situationen så mycket bättre, och då väcks ofta vår rättningsreflex. Kan man inte använda sig av sin expertis inom MI och ge råd till personen? Ja, det kan man göra med två förutsättningar: 1. Att personen själv har bett om att höra på din expertis eller dina råd eller 2. Att be om lov att få ge råd eller informera. Detta är något som MI har lärt mig.
Vad behöver vi lära oss mer om i framtiden inom MI?
Hur MI kan ännu mer integreras med andra evidensbaserade interventioner och vad som mer specifikt är de verksamma inslagen i MI. Vi vet utifrån ny spännande psykolingvistiska studier om vikten att ge plats för förändringspratet, det vill säga personens egna skäl, behov, önskan eller förmågan att göra annorlunda. Vi vet att ju mindre motiverad en person är desto bättre fungerar MI men det finns mycket mer att upptäcka om vad det är som gör att MI fungerar.
