Efter uppbrottet från Britney Spears blev Justin Timberlake så bitter att han spelade in en musikvideo som skildrar hur han stalkar Britney, gör inbrott i hennes villa och filmar sig själv när han hånglar med en annan tjej. Vad skulle paret ha kunna prova om det gått i parterapi innan relationen spårade ur?

Justin Timberlake har precis kommit ut från veckans parterapisession. I handen har han en handskriven lista:
1. Köpa Britneys favoritduschcreme och ställa fram i badrummet.
2. Säga till i god tid vilka dagar han kommer vara inlåst i studion med producenten Timbaland.
3. Låta henne kolla på Sex and the City i fred.

Britneys som går bredvid har en motsvarande lista med tre punkter:
1. Ringa Justin och berätta när hon blir sen hem från evighetslånga promotionjobb.
2. Fylla på Sodastreamern när kolsyran tagit slut.
3. Låta Justin få kolla på dvd:n med sin medverkan i Saturday Night Live utan att klaga.

Så skulle det kunnat se ut om Justin Timberlake och Britney Spears varit i Integrated Behavioral Couple Therapy (IBCT) och fått en hemläxa enligt modellen gemensam beteendeaktivering. Tanken är att båda parter ska tänka ut några saker som de tror skulle öka den andra partens tillfredsställelse med relationen, välja en sak från listan och testa att göra det under en veckas tid. Lite senare kollar man av om partnern märkt vad man gjort, om det fått någon effekt och så får man chans att tycka till om varandras listor.

Just gemensam beteendeaktivering är en klassisk komponent i en traditionell beteendeterapi för par. Förändringstekniker såsom gemensam beteendeaktivering går ut på att förändra beteenden i vardagen. Vad som däremot är nytt med den integrativa varianten är att man också använder sig av tekniker som syftar till att förstå och acceptera beteenden.

Änglastatyerna triggar obehag hos Justin

Forskarna Neil Jacobson och Andrew Christensen, som utvecklat IBCT, insåg att det behövdes något mer än bara förändringstekniker – eftersom förändringarna hos många par bara höll i sig en tid efter behandlingen. Sedan kom problemen tillbaka.

Istället för att försöka jobba bort alla konflikter och olikheter strävar man därför efter en förståelse för varandras olikheter och genom den mer närhet i relationen. I acceptansarbetet görs reaktioner giltiga utifrån de personer de är, till exempel genom att terapeuten drar en parallell till saker paret beskrivit innan om sin relationshistoria. Att Britney är osäker på om hon vill gifta sig med Justin, och känner att hon eventuellt bestämt sig för snabbt kanske terapeuten kan relatera till att de känt varandra sedan tiden i barnprogrammet Mickey Mouse Club.

Christensen och Jacobson delar upp acceptansarbetet i tre delar:
1. Ett gemensamt distanserande från problemet.
2. Ett empatiskt förenande kring problemet.
3. Toleransträning.

Lite grovt kan man säga att det första används när paret hamnar i att se problemet som en inneboende egenskap hos den andra. I fallet med Justin och Britney skulle det förstnämnda till exempel kunna vara att Justin tycker att Britney är sjukt slarvig som aldrig städar undan sina änglastatyer och målningsgrejor när hon pysslat på vardagsrumsbordet. Ett sätt att distansera sig från problemet är genom att göra funktionella analyser av samspelet. Att exempelvis få fatt i att oordningen är en trigger för en massa obehag hos Justin. Han kan också få en förståelse för att han funkar som han gör genom att terapeuten drar paralleller till den historia han har med sig av att ha vuxit upp med en pedantisk mamma. Och Britney får i sin tur en förståelse för Justins utbrott över minsta mattfrans som ligger i kors.

 
Det andra, empatiskt förenande, kan handla om att personen får beskriva känslan bakom känslan, bakom Justins ilska över att det är en sån oordning i vardagsrummet kanske det finns just en önskan om att Britney ska ta sig tid och sitta ner med honom

Tolerans kan man säga är kopplat till acceptans men innefattar inte samma förståelse. Här handlar det mer om att det finns vissa saker hos vår partner som vi kanske inte kan förstå men som vi får på köpet med alla de bra sidorna. Att det tar 38 minuter för Britney att sminka sig innan hon ska dra på spa på Four Seasons är något Justin stör sig på. Behandling i det fallet blir exponering, han får helt enkelt lära sig att stå ut med hennes 38 minuter framför spegeln.

Britneys festande går Justin på nerverna

I en IBCT-behandling försöker terapeuten tillsammans med paret hitta ett tema som fångar in parets främsta konflikt. Ett vanligt tema närhet-distans, där den ena partnern hamnat i ett ständigt sökande efter mer närhet medan den andra personen gör tvärtom; söker istället distans. Ofta var det dessa skillnader mellan personerna som en gång fick dem att falla för varandra, men genom konflikter och en destruktiv polariseringsprocess har de hamnat där de är nu.

Justin vill till exempel att Britney ska komma hem, han ringer och tjatar på henne och försöker göra det mysigt för henne. Britney däremot har ett större behov av egen tid och är oftare ute med kompisar och härjar på Josephs Nightclub. Genom polariseringen hamnar de i en gemensam fälla – där ju mer Justin ringt och tjatat ju mer har Britney dragit sig undan – och den fällan kan vara svår att ta sig ur på egen hand. Särskilt eftersom det från början var det något de föll för hos varann – Britney drogs till att Justin var en känslosam person och han attraherades av att hennes integritet och självständighet.

“I’m Miss American Dream since I was 17
Don’t matter if I step on the scene
Or sneak away to the Philippines
They still gon’ put pictures of my derrière in the magazine
You want a piece of me?”

Piece of me – Britney Spears

Text: Hillevi Andreen & John Airaksinen
Hillevi Andreen läser sista terminen på psykologprogrammet vid Linköpings Universitet skriver sin examensuppsats om parterapi inom ramen för PIA-projektet.