Prokrastinering beskrivs ofta som ett vanligt fenomen hos befolkningen; ungefär en femtedel av alla vuxna anser sig själva behöva komma tillrätta med sitt uppskjutande, medan åtminstone hälften av alla universitetsstudenter uppfattar det som ett stort problem. Långtifrån alla har så stora besvär att det kräver psykologisk behandling, men de flesta har säkerligen någon gång upplevt stress och vånda till följd av uppgifter och åtaganden som skjuts på framtiden. I en nyligen genomförd undersökning bekräftas bilden av prokrastinering som ett utbrett och negativt beteende.
Att studera prokrastinering hos befolkningen har gjorts i flera studier, men ett återkommande bekymmer är hur forskare ska gå tillväga för att få ett så representativt urval som möjligt. Tidigare har man förlitat sig på enkäter som distribueras via Internet, en metod som är snabb och enkel, men samtidigt riskerar att bara vissa människor svarar – i synnerhet sådana som redan uppfattar sig ha problem med uppskjutande. Det innebär att de slutsatser som dras inte nödvändigtvis återspeglar hur det ser ut befolkningen i stort, varför mer rigorösa efterforskningar måste göras.
För att komma runt problemet utförde Manfred Beutel, professor i psykologi vid University Medical Centre i Mainz i Tyskland, en mer grundlig undersökning med hjälp av Tysklands motsvarighet till TNS Sifo. Över 2500 deltagare besvarade olika frågor som rör demografi, prokrastinering och välmående för att se om det fanns vissa saker som hängde ihop med graden av uppskjutande. Precis som i tidigare studier på området visade det sig att yngre personer, arbetssökande och studenter hade störst problem, medan det minskade i takt med ålder, utbildningsnivå och arbete.
Manfred Beutel menar att resultatet inte är förvånande eftersom samvetsgrannhet, ett personlighetsdrag som är viktigt för exempelvis planering, hänger samman med mognad och därmed ökar med stigande ålder. Likaså innebär arbete mer struktur och skyddar därmed mot prokrastinering. Resultatet från undersökningen visade samtidigt att uppskjutande har en negativ inverkan på välmående, vilket indikerar att svårigheter att komma till skott med saker och ting har ett samband med nedstämdhet, ångest och livstillfredsställelse.
Akademisk referens: Beutel, M. E., Klein E. M., Aufenanger, S., Brähler, E., Dreier, M., Müller, K. W., Quiring, O., Reinecke, L., Schmutzer, G., Stark, B., & Wölfling, K. (2016) Procrastination, distress and life satisfaction across the age range – A German representative community study. PLoS ONE, 11(2), e0148054.
Steel, P., & Ferrari, J. (2013). Sex, education and procrastination: An epidemiological study of procrastinators’ characteristics from a global sample. European Journal of Personality, 27, 51-58.
Foto: https://www.flickr.com/photos/rodrigoparedes/
