Mätning och måluppfyllelse

Utgångspunkten för att lyckas med sina mål är att de ska vara tillräckligt konkreta, realistiska och tidsförankrade. Inom psykologisk forskning betonas därför vikten av att formulera dem på rätt sätt i syfte att öka sannolikheten att uppnå dem, exempelvis när det gäller att gå ner i vikt, komma ut ur nedstämdhet eller komma igång med träningen. Enbart målsättning räcker dock sällan hela vägen, något som brukar kallas för glappet mellan intention och handling, varför alltmer uppmärksamhet riktas mot olika sätt att mäta de steg som tas mot att uppnå sina mål.

Att inte veta huruvida vi har lyckats närma oss våra mål antas leda till såväl minskad motivation som sämre möjligheter att ändra på vårt agerande när det behövs. Hur avgörande detta är för vår måluppfyllelse har emellertid länge varit oklart. Benjamin Harkin, doktor i psykologi vid University of Sheffield i Storbritannien, lät därför tillsammans med kollegor genomföra en meta-analys på området, alltså en sammanslagning av en mängd olika studier. Totalt undersöktes 138 vetenskapliga publikationer med nästan 20.000 deltagare inom en rad olika beteendeförändringar.

Resultatet visade att mätning överlag hade mycket stora effekter på vårt sätt att mäta våra framsteg kring ett mål, samt medelstora effekter på våra förutsättningar att uppnå ett mål, jämfört med kontrollgrupper som inte använde sig av någon mätning alls. Det fanns samtidigt en avgörande skillnad när det kom till vad som uppmättes – mätning av ens beteende påverkade genomförandet av just detta beteende men i mindre grad det slutgiltiga målet, medan mätning av ens mål hade en inverkan på ens måluppfyllelse men i mindre grad utförandet av ett beteende.

Benjamin Harkin tittade även närmare på hur olika former av mätning påverkar utfallet, exempelvis om det spelar någon roll ifall det vi mäter hålls privat eller delas med andra. Resultatet indikerar att det finns avgörande skillnader mellan våra sätt att mäta framsteg på, vilka bör tas med i beräkningarna när vi själva ska jobba mot ett mål eller hjälpa andra till måluppfyllelse. Benjamin Harkin menar följaktligen att det finns mycket att vinna på att anpassa mätning till målsättning, och sammanfattar några faktorer som kan underlätta för oss att nå våra mål:

• Offentlig mätning, det vill säga när våra ansträngningar delas med vår omgivning, gör att vi satsar mer på att nå våra mål.
• Att själv skriva ner hur det går, till exempel genom att nedteckna på papper hur mycket vi har rört på oss, gör det lättare att utvärdera våra prestationer och minskar risken för uppskjutande, vilket annars lätt händer om vi enbart noterar en förändring i förbifarten.
• Att sätta sitt nuvarande agerande i relation till ett tidigare referensvärde har något bättre effekt på våra handlingar än om vi endast blickar framåt mot ett långsiktigt mål, exempelvis att betrakta hur mycket mer grönsaker vi har ätit denna vecka i förhållande till den förra.
• Aktiv mätning, däribland att själv söka upp information om hur vi ligger till i förhållande till vårt mål, ger ett marginellt bättre utfall än att förhålla sig passivt till sin målsättning, till exempel genom att observera signaler i sin omgivning som uppger hur vi ligger till.
• Objektiva mätmetoder som att mäta blodtryck eller antal kilon har större påverkan på vår målsättning än självrapporteringar.

Akademisk referens: Harkin, B., Webb, T. L., Chang, B. P. I., Prestwich, A., Conner, M., Kellar, I., Benn, Y., & Sheeran, P. (2015). Does monitoring goal progress promote goal attainment? A meta-analysis of the experimental evidence. Psychological Bulletin.

Webb, T. L., & Sheeran, P. (2006). Does changing behavioral intentions engender behavior change? A meta-analysis of the experimental evidence. Psychological Bulletin, 132, 249–268.

Foto: https://www.flickr.com/photos/37882053@N04/

Alexander Rozenthal Psykolog som forskar på KI.