Det kom ett brev:

Hej Psykologifabriken!

Jag heter Fanny och läser psykologi B på gymnasiet. Jag gör ett arbete just nu om ämnet lycka. En frågeställning jag har är: Vad är det som får oss människor att känna ett välbefinnande/lycka?
Jag undrar nu om de skulle gå bra att ställa några frågor till er nu angående det ämnet. Skulle hjälpa till med mitt arbete enormt!
Tack på förhand!

/Fanny

Hej Fanny

Här kommer svaren på dina frågor:

Hur kan man som person utveckla ett bättre välmående?

Man kan jobba på att öka beteenden som för de flesta ökar vårt välmående: motionera. vårda våra relationer, uttrycka tacksamhet, acceptera sådant vi inte kan ändra på, umgås med nära och kära, meditera, vara generösa mot andra och sysselsätta oss med saker (på jobbet och fritiden) som vi uppfattar som meningsfulla är exempel på beteenden som vi kan göra mer av – och som troligen ökar välmåendet för de flesta av oss.

Finns det saker som påverkar vårt välmående mer jämfört med andra?

Motion, att vårda relationer och att utöva tacksamhet har starkt stöd i forskningen. Därmed inte sagt att vi med säkerhet kan säga att de påverkar mest, men de har starkast forskningsstöd,

Vad kan det bero på att en del är lyckligare jämfört med andra, trots lika yttre omständigheter?

Den gamla klyschan ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” har visat sig stämma i mycket av forskningen på lycka. En del av oss har lättare att göra lyckohöjande beteenden som att acceptera förändrade förutsättningar, göra det bästa av en ny situation, gå vidare efter en förlust, resa sig från ett misslyckande och så vidare. Andra är mer lagda åt att grubbla, älta och reagera på motgångar med ihållande besvikelse och en känsla av att allting händer just med eller fråga sig varför just jag? Vi människor är olika och hanterar svårigheter på olika sätt. Men vi som har det lite svårare att se att det oftast finns flera sidor av en upplevelse (både negativa och positiva) kan träna oss i att också försöka upptäcka andra sidor än det vi först kommer att tänka på. Sedan är det viktigt att tänka på att efter en förlust, ett misslyckande eller en stor sorg eller liknande, så är det viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen, att inte försöka ändra på det vi känner. ”Grief is the price we pay for loving”, som drottning Elizabeth II så klokt sade för att uttrycka sin sympati med offren efter 11 september. Vi behöver förstå att lidande är en del av den mänskliga tillvaron, det är inget vi kan eller ens borde vilja ta bort. Om du tänker på någon gång när du har varit riktigt sjuk, och sedan blivit frisk så kanske du känner igen att dagarna efter en sjukdom så är vi ofta lite mer tacksamma över att kroppen fungerar och gör det den ska. Lite så kan man tänka: att för att uppskatta bra saker i livet är det också värdefullt att ha varit med om dåliga saker.

Finns det något ”skadligt” med att ständigt visa att man mår jättebra för andra, trots att man inte gör det?

Våra känslor ska vi ta på allvar. Det vi känner är viktig information, det vi kan göra är att välja hur vi reagerar på dem. Till exempel så är det ju inte okej att göra andra illa när vi känner känslan ilska, även om vi får sådana impulser. Då behöver vi stanna upp och försöka välja en annan handling. Att ständigt tala om för andra att man mår jättebra när man inte gör det, gör kanske att man känner sig än mer ensam och ledsen, eller att man också lurar sig själv till slut. Det kan också göra att man missar chansen att få stöd från andra, kanske höra att andra har liknande upplevelser. Att sätta ord på sin ledsamhet kan också göra den mindre ”farlig”, och att berätta ökar ju också chansen att man faktiskt kan få hjälp.

Sedan finns det andra aspekter, som att ältande och grubblande inte är så bra sätt att hantera jobbiga känslor heller. Men att acceptera att de svåra sakerna finns där och känna efter hur de känns, gör det ofta lättare att släppa taget om det jobbiga efter en tid.

Hoppas att dessa svar kan hjälpa dig framåt.

Vänliga hälsningar

Jenny Rickardson

leg psykolog

Psykologifabriken hjälper individer och organisationer att utveckla nya, goda vanor.