Det visade sig häromnatten att jag och Einstein tänker i samma banor
När jag och John knåpade ihop konceptet för hundra känslor snackade vi mycket om vad vi själva skulle vilja förmedla. När vi gör projekt på uppdrag från någon (i detta fall Natur och Kultur och Svenska Dagbladet), så betyder det inte att vi släpper taget om varför vi gör det vi gör (alltså, oavsett om vi får betalt eller ej är det som gör projekten roliga att man jobbar med nåt som man i längden tror på). En grej som var viktig för mig var att försöka förmedla är det till synes självklara att alla människor känner. Det kan tyckas vara det mest självklara faktumet, men gemensamt för typ alla de människor jag kommit nära och de patienter jag hunnit träffa är just funderingar kring detta. Många verkar tro att det flesta andra är mer nollställda än vad man upplever sig själv att vara.
Lider alla lika mycket som jag av känslostormar? Är det normalt att vara deppig varannan dag? Är jag mer sorgsen än andra? Har alla andra också ett ständigt pågående tankeinferno?
Tal Ben-Shahar har spelat in en video med fem enkla, evidensbaserade tips för att bli lyckligare. Oavsett vad man tycker om det här sättet att förmedla psykologi tycker jag att tal Ben-Shahar har en vettig poäng i början av videon. Han säger någonting i stil med att man bara måste inse att känslopaletten består av både ljusa och mörka kulörer.
“Det första du behöver göra för att bli lyckligare är att acceptera dina negativa känslor. De enda som slipper besvikelse, oro, avundsjuka och sorg är psykopater och avlidna” säger Ben-Shahar.
Det är bra att han avlivar den seglivade myten: många verkar ha en föreställning om att positiv psykologi handlar om att lära sig mer eller mindre effektiva försök att förtränga negativa känslor.
I alla fall. Jag läser en bok om empati som Natur & Kultur funderar på att ge ut. På första sidan hittade jag ett citat av Einstein som påminde mig om vad jag vill förmedla med 100 känslor. Citatet lyder:
“A human being is a part of a whole … [but] he experiences himself, his thoughts and feelings as something separated from the rest. … This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty”
Albert Einstein
(citerad i Born for Love av Bruce Perry och Maia Szalavitz)