Planerar du semester med vänner, en partner eller med familjen? Är du orolig för att det inte blir 100% skoj? Funderar du på om gnissel och kompromisser riskerar att ta överhanden? Själv var jag i Tokyo med mina vänner i påsk och det slog mig att principerna från vår bok Ensam eller stark faktiskt funkar även för denna sortens sällskap. Något som vi även testade på en liten workshop på ett mysigt fik i Ebisu. Följ denna lilla guide för att vässa samarbetet i resegänget! Du får själv byta ut Japanexemplen mot relevanta motsvarigheter för er resa. Eller så får ni åka dit. Det rekommenderas. (Med enda reservationen att det är en lång flygresa. Jag klimatkompenserade och överväger att göra fler resor i form av tågsemester)
1. Tydlig grupp med tydligt mål – Vilka ska med på resan?
Det kan vara svårt att helt avgränsa vilka som ska med på en resa och inte. Ett sätt att skapa en tydlig grupp är att ha ett tydligt mål – vad handlar denna resa om? Är det att se så mycket som möjligt av Tokyo, att shoppa, uppleva kultur, att festa eller ta det lugnt, att träna eller slappa? När behoven och önskemålen är tydliga är det lättare att bedöma om du vill följa med på resan eller inte. Är gruppen tydlig så kan det vara bra att låta var och en berätta om vad den har för önskemål, förhoppningar och behov. Så kan ni skapa ett mål som fungerar för alla eller tidigt upptäcka att ni behöver boka flera resor med olika syften. En av poängerna med ett tydligt mål är att det tydliggör vilka beteenden som är önskvärda. Är det att göra research om nattklubbar eller museer? Är det att ordna med lekar eller utflyktsmål?
2. Rättvis fördelning mellan insats och belöning.
Baserat på vilket mål ni valt kommer olika ansträngningar att behövas. För oss blev det att boka resan, att hitta boende nära Shibuya, att läsa igenom Sandra Beijers stora guide till Tokyo, att boka bord på Kaikaya by the sea, läsa på om bästa vintageshoppingen i Shimokitazawa, kolla om Mori museet har öppet och boka poddhotellet 9h i Kyoto. För att arbetsuppgifterna ska fördelas jämt kan ni behöva prata igenom vem som förväntas göra vad. Ska alla leta rätt på restauranger eller faller det på gruppens foodie? Ska alla ansvara för alla aktiviteter under varsin dag på resan eller ska alla förväntas ordna tre förslag var? Ska en person vara ansvarig för att ha koll på tunnelbaneresorna och att hitta rätt eller personen som ordnat aktiviteten?
3. Rättvist och inkluderande beslutsfattande.
Hur fattar ni era beslut om restauranger, aktiviteter och utflykter? Har en person rätt att bestämma allt under en viss dag? Får gruppens foodie bestämma om restaurangerna? Eller får alla komma med förslag till en förslagslista som sedan går till omröstning där alla måste vara överens för att ett förslag ska gå igenom?
4. Uppföljning av överenskomna beteenden.
Målet förtydligar vilka beteenden som är önskvärda i gruppen. Balansen mellan insats och belöning hjälper till med att fördela arbetsbördan. Det inkluderande beslutsfattandet stöttar att ni vill följa det ni bestämt. När ni sedan skrider till verket behöver alla positiva beteenden som leder till målet uppmuntras. Tackar ni den som tagit med nödproviant när blodsockret sjunker, den som tagit reda på att Japan har obefintlig tillgång till internet och skaffat pocket WiFi, den som bokat Prison restaurant?
5. Graderade sanktioner för ohjälpsamma beteenden.
På samma sätt som positiva beteenden behöver positiva konsekvenser behöver negativa beteenden negativa konsekvenser. Vad gör ni med den som lämnat nyckeln i nyckelskåpet för hyreslägenheten utan att ändra koden från öppet läge? En snäll påminnelse? Vad gör ni om samma person gör om detta misstag och utsätter hela lägenhetens prylar för stöldrisk? En barskare påminnelse? Problematiska beteenden behöver påpekas. Dock går det bra att börja väldigt snällt och att hitta sätt att trappa upp konsekvenserna. Exempelvis genom att säga ”Oskar, nu har jag påpekat för dig två gånger att du måste ställa om koden. Jag vill verkligen inte behöva säga till igen”.
6. Snabb och rättvis konflikthantering.
Vad gör ni om två personer eller fler inte kommer överens? Ska de få reda ut det själva eller sätter ni er ner i hela gänget och snackar om vad som händer? Mitt i resan upptäckte vi att vi hade en konflikt mellan beslutsstilen ”Vi går på stan tills vi hittar en skön restaurang” och ”Restauranger ska researchas på Foursquare och Google Maps innan”. Genom att sitta ner och prata om olika personers behov gick det lättare att hitta en kompromiss.
7. Mandat till självbestämmande.
I en större grupp behöver enskilda individer och mindre grupperingar autonomi, självständighet, för att kunna ha så trevligt som möjligt. Är det ok att mindre fraktioner åker till nöjesparken Disney Sea? Att gruppen delar upp sig i team ”Gå på Virtual reality-park” och ”Gå i Yoyogipark”? Hur mycket självständighet och egentid olika fraktioner och individer behöver kan vara en bra sak att prata om.
8. Koordinering med andra grupper.
Är det flera resesällskap som befinner sig på samma ort? Hur ska grupperna synkas? Exempelvis möten med nån arkitektfirma, en mangatecknare eller en kontorskompis som också hänger i Tokyo under samma vecka. Ett sätt att synka med en annan grupp är att använda de åtta principerna, fast mellan grupperna istället för inom grupperna. På samma sätt som två individer i ett sällskap kan synkas med hjälp av gemensamma mål kan två resesällskap synkas med gemensamma mål. Kanske genom att fråga vad de andra är ute efter med sin resa, är det att festa eller att gå på badhusen som kallas Onsen?
Vill du träna vidare finns fem psykologiska träningstips på vårt psykologiska gym i kursen Roligare resa. Att tillämpa de åtta principerna på resa kan också vara ett bra tillfälle att lära känna dem för att kunna tillämpa dem med sitt team. 101 psykologiska träningstips för framgångsrika team hittar du i vår bok Ensam eller stark – åtta principer för framgångsrika team.
Uppdatering: Radioprogrammet Kropp och själ läste denna bloggpost och jag fick vara med i ett program om resor:
