Tänk dig att du är en fiskare och du behöver fisken för att försörja din familj. Du hör att fisken i ditt vattendrag börjar ta slut men att alla andra fiskare i området inte slutar fiska för det. Vad gör du? Alla andra är ju kortsiktiga egoister så varför ska inte du också vara det? Problemet med den gemensamma fisken brukar kallas allmänningens tragedi. Ett relevant tankeexperiment eftersom FNs klimatpanel IPCC beskriver klimathotet som ett fall av allmänningens tragedi. Tänk dig att du är ett land och behöver inkomster för att göra din befolkning nöjd. Du hör att vi redan har missat möjligheten att hålla oss under 1.5 grader Celsius. Du hör att vi har bara mellan åtta och 23 år på oss att klara tvågradersmålet. Du hör att andra länder inte slutar släppa ut koldioxid. Vad gör du?
Egoistiska länder vill inte ha koldioxidskatt
Det kommer inte gå att lösa klimathotet och stoppa den globala uppvärmningen på under två grader Celsius om individuella agenter som organisationer, länder och institutioner agerar utifrån ett eget själviskt intresse. Enligt ekonomerna Gernot Wagner och Martin L. Weitzman är en global koldioxidskatt, på uppskattningsvis minst 40 dollar per ton koldioxid, den lösning som har bäst potential att rädda vår planet. De ser klimatförändringar som ett resultat av en misslyckad marknad där priset, för att släppa ut och använda naturen som en soptipp, inte är inkluderat i prislappen. En skatt skulle uppmuntra grön innovation och göra det mindre attraktivt att släppa ut koldioxid. Problemet är dock de egoistiska länderna som inte vill teckna ett sådant avtal och risken för de som tecknar ett avtal att bli utnyttjade.
Elinor Ostrom löser allmänningens tragedi
Så hur göra? 2009 fick statsvetaren Elinor Ostrom ekonomipriset till Alfred Nobels minne för att hon erbjudit ett ramverk för att bota egoism, stärka samarbete och motverka allmänningens tragedi. Hon menar att ett samarbete behöver designas efter åtta principer för att bota egoism. Ostrom menar också att samarbete kan starta i små grupper som blir större och större likt fraktaler i en snöflinga.
Det är därför vi valt att jämföra Elinor Ostroms principer med över hundra studier från psykologisk forskning. För att göra det konkret att bota en egoist i ditt team och på din arbetsplats. Resultatet finns i vår bok Ensam eller stark – åtta principer för framgångsrika team. Som vi skrivit med förhoppningen om att vi kan skapa större och större samarbeten och bota fler och fler egoister. Att först bota enskilda egoister, sen egoistiska team, arbetsplatser, organisationer, kommuner och till slut länder för att kunna samsas om denna planets stora utmaningar. Som klimathotet. Vi tror att Ostroms idéer är värda att popularisera och sprida för att tillämpa både i det lilla och det stora.
Klimatklubben löser allmänningens tragedi
Ekonomen William Nordhaus föreslår i sin text A New Solution: The Climate Club en lösning som nyttjar designprinciperna. En lösning för att få till en global koldioxidskatt på minst 40 dollar per ton koldioxid. Vilket är långt högre än dagens ansträngningar. Förslaget på lösning är en klimatklubb där länder går ihop, förbinder sig till koldioxidskatten och premierar de som är med i klubben samtidigt som de ger milda sanktioner för de som står utanför klubben. På samma sätt som FN, EU och NATO byggts upp som samarbeten mellan länder kan en klimatklubb byggas upp som ett samarbete mellan länder. Det kan skapa incitament för att vara med och skapa sanktioner för de som inte är med. De egoistiska länderna får en anledning att ta medicinen och bli botade.
Samarbete löser allmänningens tragedi
Visst är det en extremt stor samarbetsövning. Men om vi tror att den kan funka kan det finnas små steg som leder dit. Att vurma för att politiker gör Sverige till ett föregångsland som inte egoistiskt väntar tills alla andra agerar utan visar ledarskap och erbjuder ett gott exempel. Att vurma för att politiker lyfter global koldioxidskatt som prioriterad fråga. Att vurma för att EU tar ledningen i arbetet med en klimatklubb. Att företag och organisationer självmant skapar en klubb för de som är klimatneutrala, klimatpositiva och driver frågan om en global koldioxidskatt i sina länder. Något som hamburgerkedjan MAX förespråkar med organisationen Clipop.
Tänk dig att du är ett land och behöver inkomster för att göra din befolkning nöjd. Du hör att planetens resurser börjar ta slut och att de som beskattar koldioxid får vara med i en klubb som stöttar varandra att rädda planeten. Du hör att länder i framkant begränsar sina koldioxidutsläpp och att du tjänar på att gå med i deras klubb. Vad gör du?
Länder samarbetar redan inom ramen för det som kallas Parisavtalet. Duger inte det? Det kikar vi på i del tre av serien om klimatpsykologi: Parisavtalet, Elinor Ostrom och jag. Den första delen hittar du här: Klimathotet löser vi bara genom ett stort mingel.
