Eskilstuna Kuriren intervjuade nyligen mig och Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, med anledning av den forskning som bedrivs kring behandling av prokrastinering. I en av artiklarna belystes även studenternas speciella situation när det gäller problematiskt uppskjutande, det vill säga när svårigheterna blir så stora att det går ut över både sina studier och psykiska välbefinnande. Amerikanska undersökningar har funnit att uppemot hälften av alla personer som studerar på universitet och högskola själva upplever sig må dåligt av att skjuta upp sina åtaganden, men hur kommer det sig att just denna grupp är så utsatt?
Förklaringen till studenternas situation står att finna dels i det sammanhang som de befinner sig, dels hjärnans utveckling och hur upplevelsen av tid förändras i takt med att vi blir äldre. När det gäller det förstnämnda ställer livet som student höga krav på förmågan att kunna strukturera sin egen tillvaro så att studier och fritid fungerar, något som kan vara svårt för personer som ska stå på egna ben för första gången. Om det var föräldrar och nära anhöriga som tidigare tillgodosåg ramarna för hur tillvaron skulle se ut behöver individen nu helt och hållet skapa dessa själv, vilket kan vara svårt om det saknas tidigare erfarenheter av att ta eget ansvar.
Livet som student innehåller dessutom alla ingredienser för uppskjutande: långa deadlines och oklara förväntningar på vad som krävs för att lyckas med sina studier, bristande tilltro till sin egen förmåga att klara av nya uppgifter, få kontrollinstanser utöver glesa tentamenstillfällen, samt många distraktioner i form av fester, sociala aktiviteter och möjligheten att vara engagerad i föreningar och kårer. Dessa faktorer bör givetvis inte betraktas som något negativt i sig, utan kan vara viktiga för den personliga utvecklingen. För vissa personer kan allting tillsammans däremot göra det svårt att fokusera på det som är viktigast, nämligen sina studier.
När det gäller det sistnämnda innebär åldern för studier på universitet och högskola samtidigt att vissa viktiga funktioner ännu inte är helt färdigutvecklade. Hjärnans exekutiva förmåga, det vill säga sådant som är avgörande för planering, måluppfyllelse samt att rikta sin uppmärksamhet, fortsätter att växa fram under tjugoårsåldern, något som kan försvåra livet som student. Likaså går tidsuppfattningen från att vara abstrakt till mer konkret ju äldre vi blir, vilket kan resultera i att tidsutrymmet upplevs vara större än det faktiskt är och försvåra en realistisk bedömning av hur mycket jobb enskilda åtaganden i slutändan kommer att kräva.
Akademisk referens: Day, V., Mensink, D., & O’Sullivan, M. (2000). Patterns of academic procrastination. Journal of College Reading and Learning, 30, 120-134.
Digdon, N. L., & Howell, A. J. (2006). College student who have an eveningness preference report lower self-control and greater procrastination. Chronobiology International, 25(6), 1029-1046.
