En av de vanligaste orsakerna till prokrastinering handlar om svårigheten att gå från intention till handling. Ofta beror detta på vår benägenhet att sätta upp mål för oss själva utifrån våra nuvarande ambitioner istället för vad vi faktiskt kommer att vilja ägna oss åt längre fram. Fenomenet kallas för projection bias, ungefär att vara jävig när det kommer till sina framtidsutsikter, och kännetecknas av antagandet att vårt framtida jag, det jag som faktiskt ska fullfölja våra planer, kommer att föredra samma saker som vi gör här och nu. Problemet är bara att när det väl är dags att skrida till verket så har våra preferenser ändrats, något som inte sällan leder till uppskjutande.
Effekterna av projection bias går dock lyckligtvis att minimera genom att säkerställa att vi håller vad vi har lovat. För att kunna åstadkomma detta räcker det inte med att enbart sätta upp mål för oss själva, utan det fordrar även någon form av garanti för att vi skrider till verket. Gabrielle Oettingen, professor i psykologi vid New York University i USA, kallar detta för att använda precommitments, ungefär förbestämda åtaganden, något som till exempel har visat sig vara verksamt för att får patienter att utföra rehabiliteringsåtgärder efter en operation eller för att öka sannolikheten att kvinnor genomgår regelbundna mammografiundersökningar.
En form av precommitments som har visat sig vara särskilt tillämpbar vid prokrastinering utgår från att vi fastställer för oss själva när, var och hur vi ska börja jobba mot vårt mål, så kallat implementation intentions, ungefär avsikt att utföra. Istället för att enbart förlita sig på ett avlägset mål formulerar individen hur den ska gå tillväga för att komma ett steg närmare sitt slutförande. Principen bygger på att använda uttalanden i stil med ”om…så” eller ”när…så”, exempelvis ”när jag kommer till kontoret vid 09.00 ska jag skriva en sida på verksamhetsrapporten” – det viktiga är att vara så konkret som möjligt när det kommer till vilka handlingar som krävs.
Implementation intentions kan med fördel användas vid studier och arbete eftersom det minskar vi antalet valmöjligheter i en given situation. Dessutom skapar det minnesregler som kan underlätta för oss att komma ihåg när vi ska ta itu med vad. Ett bra sätt att använda sig av implementation intentions i sin egen tillvaro är följaktligen att formulera dagens viktigaste uppgift på ett tydligt och avgränsat vis, till exempel “idag innan lunch ska jag hinna med…”. Därigenom kan vi motverka vår benägenhet att ägna oss mindre relevanta åtaganden, samtidigt som vi säkerställer tillräckligt med utrymme för att hinna med det som faktiskt är prioriterat.
Akademisk referens: Oettingen, G., & Mayer, D. (2002). The motivating function of thinking about the future: Expectations versus fantasies. Journal of Personality and Social Psychology, 83, 1198-1212.
Loewenstein, G., O’Donoghue, T., & Rabin, M. (2003). Projection bias in predicting future utility. The Quarterly Journal of Economics, 118, 1209-1248.
