Sedan Solomon Aschs klassiska experiment på 50-talet har vi vetat vilken stark mekanism konformitet är. En betydande andel av försökspersonerna i den studien lät sin uppfattning om en extremt simpel fråga (“Vilken av dessa linjer är längst?”) styras av gruppens svar i stället för vad de såg med egna ögon.
En modern studie på samma tema fyller i en intressant pusselbit – den emotionella kostnaden av att gå emot gruppen. Forskaren Gregory Berns vid Emery University i Atlanta hade ett snarlikt upplägg som Asch, men här fick försökspersonerna i stället svara på om två 3D-dimensionella figurer var desamma eller olika. Precis som i Aschs studie fick en försöksperson delta tillsammans med en grupp skådespelare som medvetet angav fel svar.
I 41% av fallen föll försöksdeltagarna för grupptrycket och angav fel svar i linje med gruppens ståndpunkt. Men det intressanta var vad som hände när de höll fast vid sin uppfattning – i strid med gruppen. Berns använde sig nämligen av fMRI-kameror och kunde på så sätt vilka regioner i hjärnan som aktiverades hos försöksdeltagarna.
När de föll för grupptrycket aktiverades områden som är associerade med spatial förmåga. När de däremot gick emot gruppen aktiverades områden som hanterar känslor. Det fanns alltså en emotionell aspekt av att gå emot gruppen som helt saknades när man höll med.
Hur kan vi då använda den här kunskapen? Nästa gång du befinner dig i ett möte eller en diskussion där alla verkar vara överens, ha då i åtanke att det mycket väl kan vara någon som tycker annorlunda men som inte uttrycker det.
Om du verkligen vill få fram alla perspektiv – se till att uppmuntra oliktänkande! Ett enkelt “säg gärna emot!” eller “finns det någon aspekt som talar emot detta som vi glömt?” kan hjälpa till att väga upp den emotionella kostnaden som gör att man kan tveka att uttrycka en avvikande åsikt.
